Vita Huset extra allt

Ja jösses. Regissören Roland Emmerich vet verkligen hur slipstenar ska dras. Redan för 17 år sedan sprängde han Vita huset i en av de mest berömda scenerna i Independence day, och nu har han återvänt, redo att ge sig på huset igen, den här gången betydligt mer utdraget.

I centrum står säkerhetsvakten John Cale (Tatum), strulig pappa till den lillgamla elvaårigen Emily som älskar politik och denna dag får följa med pappan till Vita huset där han ska söka jobb hos Secret Service. Knappt hinner de springa in i president Sawyer (Foxx) innan kongressbyggnaden Capitolium exploderar och Vita huset ockuperas av terrorister. Presidentens Secret Service-styrka likvideras snabbt, och snart är John Cale, hans dotter samt presidenten de enda som kan stoppa terroristerna. Demoleringen kan börja.

White House down utvecklas snabbt till en totalt måttlös film. Filmmakarna utnyttjar skådeplatsen till max, det syns verkligen att de har haft roligt framför planritningarna över Vita huset när de funderat fram hur byggnaden kan utnyttjas (och förstöras) till max. Och varför hålla sig i huset, kanske man kunde förlägga en biljakt till Vita husets trädgård, där presidenten får hänga ut genom sidorutan och skjuta raketgevär? Ja, toppenidé!

White House down påminner en hel del om den första Die hard-filmen, när Bruce Willis lekte katt och råtta med terrorister i en skyskrapa i Los Angeles. Filmen är stundtals dessutom riktigt rolig, med en fin kemi mellan Channing Tatum och Jamie Foxx.

Till slut går dock förstörarvansinnet för långt, historien tar en vändning för mycket och Roland Emmerich hänfaller åt bokstavligen åt skamlöst flaggvifteri. Det förtar tyvärr helhetsintrycket en aning.