Videon är inte längre tillgänglig
Säg ordet visa, och för många av oss går associationerna till Bellmans epistlar eller rentav trubaduraftnar. Faktum är dock att den svenska vistraditionen än i dag är högst levande, med exempel som förra årets Mando Diaoskräll Infruset där bandet med varsam hand tonsatt Gustav Frödings dikter, eller för den delen Imperiets och Thåströms åttiotalstolkning av Märk hur vår skugga.
Men – vad har egentligen visan att säga oss i dag på tvåtusentalet?
– Jag tror att visan i sig är en grundförutsättning för livet. Vi får i oss visan genom modersmjölken och de visor våra föräldrar sjunger för oss, och på det sättet fortsätter den att leva kvar. Och en visa är alltid i berättande form och därför lätt att ta till sig.
Det menar Gina van Dam, en av arrangörerna bakom Uppsala visfestival.
Gina van Dam är själv trubadur, och efter att ha varit på ett flertal visfestivaler runt om i Sverige tyckte hon att det var dags för Uppsala att få en egen festival. Med ideella krafter och ett sparsamt kulturbidrag lyckas Gina van Dam, hennes yngste son Alexander samt ett gäng volontärer (”visfolket” som Gina van Dam kallar dem) med att få festivalen att gå runt – dessutom med gratis inträde.
Festivalbesökarna brukar generellt vara i alla åldrar, och Gina van Dam ser ett allt större intresse från den yngre publikens sida.
– Visor i dag sjungs på så många olika sätt och stilar, så det är ofta lätt för yngre att ta till sig. I år har vi till exempel med Harrda Ku, Harrda Geit – världens enda rockband som sjunger på jamtska. Annars tycker jag generellt att artister som Sofia Karlsson och Nordman är bra på att förvalta det svenska visarvet.
Vilka är då Gina van Dams egna visfavoriter?
– Visdiktaren Ruben Nilson, han berättar så väl om vardagssaker. Som en blick in i verkligheten. Och så diktaren Olle Svensson vars dikter jag och flera trubadurer har tonsatt. Han har svar på det som du och jag tänker - det är roligt att tonsätta!
Bland höjdpunkterna på årets visfestival finns en medeltida marknad med gycklare och trubadurer, barnens egen visfestival och så en vissjungande kör.