Viskande Sophie Zelmani

VISPOP. Det är ett gammalt lärartrick egentligen: om du viskar så hörs du bättre, då måste de andra sänka rösten i stället. Det har Sophie Zelmani vetat om sedan första albumet, som släpptes 1995. Nu kommer hennes åttonde och den lågmälda sången når alltmer sin fulländning.
Det är inga kursändringar eller musikaliska omsvängningar. Zelmani och hennes vapendragare och producent Lars Halapi har gjort lite småjusteringar i inspelningsförfarandet, det är allt. Fast detta har gjort att flödet känns än mer naturligt mellan låtarna.

Fortfarande efter alla dessa plattor blir jag överraskad över hur mycket klang och skönsång hon får fram trots det lågmälda registret. Hennes röst bär orden och melodierna distinkt och klart. Det finns en tilltalande integritet i hennes artisteri som imponerar ytterligare.

Sophie Zelmani är också mycket bra på att skriva melodier som bär långt. Det är inga sensationella låtar som man direkt går och nynnar på men de biter sig fast och växer. Hennes och Halapis sparsmakade arrangemang lyfter dem ytterligare. 29 oktober spelar de på Katalin förresten.
Det kanske inte hörs om man skriker i rymden men på jorden hörs man tydligt om man viskar.

Viskande Sophie Zelmani

På The ocean and me finns inga sensationella låtar som man direkt går och nynnar på men de biter sig fast och växer, tycker Björn G Stenberg.