Hur ofta bör en bra chef träna? Vilken tid bör han ha på Vasaloppet, räcker det om han stakar in under fyra timmar? Hur många maror ska en bra chef klämma per år?
Det har blivit högsta mode för chefer att träna på elitnivå. En sund livsstil med vanlig motion räcker inte längre. Nej, nu gäller hård träning med personlig coach från idrottsvärlden.
Själv underkastar jag mig ett pass på motionscykeln, helst varje dag. Det ger hygglig vardagskondis, men elitträning vill jag inte kalla det. Motionslopp har jag inget emot, halva bekantskapskretsen åker Vasaloppet och cyklar Vätternrundan - medan den andra halvan säckar omkring som vanligt.
Det är chefrollen som är intressant. Varför ska Chefen prompt vara bäst i skidspåret? Vem tjänar på det? Går företaget bättre för att chefen tränar på elitnivå, tar kosttillskott och mäter underhudsfettet en gång i kvarten? Siffror på det, tack.
Under mina tjugofem år som anställd märkte jag aldrig att de bästa cheferna var de som tränade hårdast. Mina bästa chefer var inte ens alltid bäst i klassen. Men de var bäst på att se medarbetarnas talanger, och medarbetarnas prestationer - och öka dem, utan att det gjorde ont.
Säga vad man vill om chefer i mediebranschen, men de var inga hurtbullar för tjugofem år sedan. Ännu längre tillbaka var de varnande exempel. På den gamla dåliga tiden söps det ofta, och ofta alldeles för mycket.
En kollega berättade att hans bästa chef hade varit en försupen hösäck på en kvällstidning. När en gammal medarbetare dött gick chefen på begravningen, där han skakade av gråt. En anhörig tyckte att det var rörande att sorgen var så stark efter alla år. Sorg? sa den gamle. Det är abstinens.
Jag undrar också vem de nya vältrimmade cheferna vill imponera på? Kanske på andra chefer, när de rabblar årsbästa för varandra i bastun. Men ur medarbetarperspektiv verkar det lurt. Vanliga medarbetare hinner knappt titta på ungarnas knattematcher, ska det nu bli ett dolt måste att heja fram chefen i spåret?
Och varifrån ska cheferna själva ta all den tid som elitträning slukar? Från den egna familjen, eller från jobbet? Och har det någonsin fallit någon av dem in att lägga all denna elitträning på studier i kinesiska eller på violoncell? Skulle det ge applåder?
Till sist: vilka är chefernas förebilder? Kanske Zlatan Ibrahimovic, en av Europas största idrottshjältar.
För honom handlade träningen om revansch. Han var försummad och föraktad. Och så fattig att hans enda sätt att ta sig till träningen var att sno en cykel.
Varför måste dagens höga chefer snylta på hans underklassdrömmar, men sin egen ta revansch - neråt, på sina säckiga underlydande? Kanske något att fundera på i suven på väg till gymmet.