Vidgar stilmedlen

På La radiola vidgar han sina stilmedel så att han för första gången även på ett studioalbum låter som en blandning av soloartisten Manu Chao och sitt avsomnade raketband Mano Negra. Ändå är det långt till konserternas och livealbumet Radio Bemba sound systems studsande hyperaktivitet; La radiola har en eftertänksam grundton i de luftiga arrangemangen där mariachitrumpeterna tar plats bredvid lätt baktakt och närmast naivistiska melodier ett par gånger krockar med rena rockrytmer.

Skivan övertygar mig ändå inte helt - jämfört med tidigare skivor är La radiola full av skarvar mellan låtarna som Manu Chao borde skämmas över och tempot gasar på utan att låtmaterialet alltid hänger med. La radiola må vara Manu Chaos agitatoriska lägesbeskrivning av världen just nu, men hans två första känns mer angelägna eftersom de är mer konstnärligt fullödiga.

Vidgar stilmedlen

MANU CHAO-POP. Det finns bara en Manu Chao, men på ett helt annat sätt än det bara finns en Madonna eller en Dylan. Ingen kan ens komma på tanken att göra musik i Manu Chaos fotspår, han är så unik att varje försök skulle bli parodiskt.