Videospelets regler som gäller

Deras föräldrar minns kanske slutstriden i Terror på Elm Street 6 och farföräldrarna kanske såg Slå nollan till polisen eller Skräcken i svarta lagunen i 3-D 1954.När de gröna och röda glasögonen gör comeback i Spy kids 3-D: Game over åtföljs de av pinsamt övertydliga instruktioner om när de ska på och av. Inte nog med att alla på filmduken med jäätte-tyydliga rörelser tar på sig glasögon, det blinkar dessutom en jäätte-stoor text längst ner i bild: "Glasses on." Större underskattning av en tioårig biopublik har jag svårt att tänka mig.Väl inne i 3-D-världen är det ganska roligt ett tag. Det funkar ju faktiskt, föremål flyger ut i salongen och djupverkan blir rätt hisnande i små doser. För övrigt är filmen däremot rätt bedrövlig, liksom den engelskspråkiga kopians svenska textning ("Vem är det som lever i perception nu?").Agentsyskonen Juni och Carmen måste den här gången gå in i videospelet Game over för att stänga av det och därmed förhindra att den onde Leksaksmakaren tar kontrollen över världens ungdom genom spelet. Varför det inte helt enkelt går att förbjuda försäljning av spelet framgår inte.Upplägget medför att manusförfattaren, regissören, fotografen, producenten, klipparen, scenografen och kompositören Robert Rodriguez inte funnit det nödvändigt att tråckla ihop tillstymmelsen av en historia. Här är det videospelets regler som gäller: från den ena svårigheten till den andra utan annan förklaring än att man klarat den tidigare nivån. Lite större krav ska man ställa på en film. Är man inte våldsamt sugen på att se Sylvester Stallone spela över i fyrdubbel upplaga eller hur George Clooney, Antonio Banderas, Elijah Wood och Steve Buscemi tjänar några miljoner för sekundsnabba rutininsatser finns det bra många vettigare saker att göra för pengarna.