Replokalen i Ungdomens hus i Uppsala är kylig, råkall, hösten är här men elementen har inte hängt med. Moa Brandt skruvar upp värmen. Hon är gitarrist i bandet Among Lynx som spelar ”neoblues”.
– En mer modern blues, kan man säga, country- och popinfluerad, säger hon.
Men att vara ung kvinna och instrumentalist i den traditionellt manliga bluesvärlden är inte alltid lätt. Moa Brandt suckar. Men säger att det samtidigt känns häftigt att våga vara banbrytande, göra något viktigt, bana väg för andra, spela för mångfalden, för framtiden.
– Vi har all respekt för rötterna. Men vi vill inte att bluesen dör ut – och då krävs förnyelse! Vi måste få fler yngre att komma och lyssna. Och fler tjejer.
Förnyelse. Detta i det närmaste magiska ord som så ofta dyker upp i samtal om framtiden. Hur förnyar vi oss för att locka till oss de unga? Tryggar återväxten och den kreativa kraften? En aktuell fråga inom bluesen, men även i ett större perspektiv, för kulturlivet i en stad och i en region som Uppsala till exempel. I dag flyttar många konstnärliga begåvningar ifrån Uppsala efter gymnasiet. Studerar vidare i Stockholm, eller någon annan stans i Sverige, eller i Europa – och blir ofta kvar.
Moa Brandt nickar. Det sker ett dränage av kulturlivet. Och närheten till Stockholm är en starkt bidragande orsak till det. Uppsala är inte tillräckligt stort, menar hon, och har inte heller tillräckligt många postgymnasiala estetiska utbildningar.
– Min syster som också spelar i bandet har flyttat till Göteborg för att gå på Musikhögskolan där. Sen är det också svårt att vara frilansmusiker här i stan. Jobben är för få. Då får man bo här, men verka i Stockholm, säger hon.
På Reginateatern i Uppsala sjunker Maja Olsson, Susanne Qvist och Sandra Jogenby ner i soffan. De är kulturassistenter på teatern. Maja Olsson och Sandra Jogenby är uppväxta i Uppsala, har familjen och vännerna här och nu dessutom ett jobb som de gillar. Därför har de valt att stanna i Uppsala. Susanne Qvist kommer ursprungligen från Strängnäs, har studerat i Uppsala och vill vara kvar, mycket tack vara arbetet på Reginateatern. Nu vill de förändra invanda föreställningar kring scenkonst, få unga att upptäcka teatern och skapa förutsättningar för dem som själva vill stå på scenen.
– Det sker en talangflykt till Stockholm. Men vi vill ta tillbaka talangerna! Skapa bättre möjligheter och kanaler i Uppsala, visa att det går att göra mycket här också, säger Sandra Jogenby.
– Vi vill göra angelägna produktioner som lockar unga. Vår generation vill att teatern ska säga något. Väcka känslor. Ilska. Vara politisk, säger Maja Olsson.
– Man kan säga att det är något av en politisk våg just nu i teatervärlden, säger Susanne Qvist.
Konkreta exempel på förnyelse då? Projektet "Lysistrate" är ett, där skådespelare med Upplandsanknytning i somras satte upp en mer radikal version av den antika komedin, med syfte att ”skaka om Uppsalas ibland något konservativa kulturliv och ge plats åt ung, nyskapande scenkonst.” Ett annat är den planerade kavalkaden med feministisk kultur 8 mars nästa år, med bland andra komikern Matilda Berggren. Arrangemanget är en reaktion på debatten om huruvida kvinnor kan vara roliga eller inte. Och så anordnas genusluncher, ett samarbete mellan Reginateatern och Uppsala universitet.
– Universitetet är ofta så skilt från det övriga kulturlivet. Genusluncherna är ett försök att överbrygga den klyftan, säger Susanne Qvist.
– Väldigt mycket av kulturlivet i Uppsala är kopplat till universitetsvärlden. Det är jättekul, men det behövs mer. Kultur som inte kräver kårleg. Och som inte är styrt av traditioner, säger Sandra Jogenby.
Nationerna ja. Universiteten. Vi beger oss tillbaka till Moa Brandt, i replokalen där värmen så sakteliga börjar sprida sig. Också hon tycker att uppdelningen är för stor mellan studentlivet och kulturlivet i allmänhet.
– Båda världarna skulle må bra av att ta del av varandras utbud. Det skulle bli en mer blandad publik, och mer blandat på scenen, säger Moa Brandt.
Själv trivs hon bra i Uppsala. Här har hon sin familj, sitt gäng. Visst vore det bra med fler scener, fler utbildningar, fler arbetstillfällen.
– Men samtidigt, Uppsala är en häftig stad. Det finns många drivna, kreativa människor här, och det poppar upp mycket kul. Och det går att få replokaler för vettiga priser. Vill man något, så kan man få göra det. Jag upplever det så i alla fall.