För tre år sedan släppte Daniel Adams Ray sitt första soloalbum, "Svart, vitt och allt där emellan" med hitlåtar som "Gubben i lådan" och "Dum av dig". Precis som den tidigare Snook-kollegan Oskar Linnros tog han Sveriges popscen med storm. Nu är han tillbaka, och med nya albumet har han stannat i popen med blinkningar åt hiphop, men förändrat sitt berättande. Från att tidigare ha varit väldigt personlig och självrannsakande blickar han ut och sätter sig in i andra människor perspektiv.
– Jag står inte längre på min egen balkong, blickar inte längre ut på min egen gata. Men det är svårt, det är en hårfin gräns när det inte längre känns autentiskt. Det kan bli konstigt om jag skriver massa om gatan i Tensta och så har jag bara varit där några gånger i mitt liv.
Att texterna står i fokus är uppenbart, ett arv han har med sig från tiden som rappare i Snook.
– I rappen kan man inte gömma sig bakom några långa toner eller whaleingar. Även om jag kör mer pop i dag har jag aldrig lämnat hip hopen, jag har rappat på varje konsert jag haft.
Albumtiteln "Innan vi suddas ut" beskriver han som ett slags tillstånd, ögonblicket då man står på randen till en upplösning.
– Det kanske låter lite Michael Jackson-klyshigt, men jag tror på att förändring börjar på individnivå. Jag skulle inte säga att jag samhällsmoraliserar, jag säger inte vad som är rätt och fel. Snarare gör mitt berättarperspektiv att jag fokuserar på mångfald, visar att flera saker kan vara rätt.
Som exempel tar han upp låten "Babbelover", där han använde bråket mellan komikern Soran Ismail och några Sverigedemokrater som stoff. Men det är enligt honom själv inte någon peka finger-låt, han har utgått från den i grunden tragiska händelsen och gjort en kärleks/sexballad.
– Enligt mig är anledningen till att problem som främlingsfientlighet fortfarande finns att man dömer och pratar i termer som rätt och fel. SD gör det, men också de som kritiserar SD. Man pratar om vi och dem. Det är dömandet som måste upphöra.
Den 6 december uppträder Daniel Adams Ray på Svandammshallarnas scen, i staden som har en särskild plats i hans hjärta.
–Två av de artister som inspirerat mig allra mest kommer från Uppsala, Mobbade barn med automatvapen och Organismen. Han finns faktiskt med som enda gästartist på min skiva.