– Jag är tacksam över att bli hedrad med denna utmärkelse och med detta tunga, gemensamma ansvar. Vårt ansvar att arbeta för friheten. För friheten är det första villkoret för att kunna utveckla människans mänsklighet.
Den syrisk-libanesiska diktaren Adonis återkom flera gånger till vikten av frihet under sin vistelse på Laxön i Älvkarleby, där han tog emot Stig Dagermanpriset. På plats i Stora Hallen vid Dalälvens strand kom hundratalet kulturintresserade, nyfikna på den ständigt Nobelpristippade poeten. Urban Forsgren och Bengt Söderhäll från Stig Dagermansällskapet inledde ceremonin med att framföra "En dag om året" av föreningens namne. Varje år delas priset ut till en person eller organisation som sällskapet anser verka i Stig Dagermans anda.
Adonis, eller Ali Ahmad Said som han hette innan han tog sig pseudonymen, har gjort sig känd för sin modernistiska arabiska poesi och Stig Dagermansällskapet valde ut honom "... för ett författarskap där lidelsen för den arabiska poesin bortom religion och politiska strömningar blottlägger diktkonstens frigörande väsen".
– Det är jätteviktigt att yttrandefriheten får en chans och visa att man bryr sig om detta. Det gäller inte bara arabvärlden egentligen, utan även vår yttrandefrihet här i Sverige, som jag tycker är riktigt naggad i kanten.
Det säger Hesham Bahari om vilken betydelse det har att Adonis fått ta emot priset. Han är den som översatt och tolkat många av Adonis dikter och verk till svenska. Vi vandrar tillsammans till en av Laxöns dammar, där Vattenfall traditionsenligt strax ska släppa ut en del av Dalälven som en symbol för det fria ordets flöde.
– Adonis och Stig Dagerman är lika på det sättet att båda vill att man ska kunna säga allt det som måste sägas. Och hoppet att människor kan hitta varandra bortom det som skiljer dem, säger översättaren.
Trots sina 86 år har Adonis redan kommit före oss till en av utsiktsplatserna och han skådar ut över de fortfarande torra klipporna. Två varningssignaler ljuder och sedan börjar naturens dån överrösta människans. Efter några minuter är det över och via Hesham Bahari frågar jag Adonis om vattensläppet verkligen är en lämplig jämförelse för det han själv gör.
– Vi kan bara drömma om att vara fria som naturen. På en nivå förråder vi naturen när vi försöker att kontrollera den. Det är en paradox att göra det för vi är också en del av naturen. När människan förråder naturen är den första han förråder sig själv.