Vi har haft nog av utopier

Wende är ett östtyskt begrepp som betyder vändpunkt. En del vill hellre tala om en revolution. Under 2009 har 1 000 titlar givits ut som handlar om Berlinmurens fall för 20 år sedan. Men det var inte bara i Berlin muren upphörde att finnas. Det gällde hela den långa gränsen från Östersjön och ner genom landet. Med vakttorn, elektriska stängsel, dödsremsor och ständig övervakning av gränstrupperna. Ett år senare var Tyskland ett enat land.

Det har inte varit vanligt under senare tid att en diktatur fallit så utan blodspillan. Det började med Sovjetunionens misslyckade krig i Afghanistan och Gorbatjovs perestrojka. Solidarnosc i Polen bidrog från sitt håll. Så tillkom ambassadflyktingarna i Prag. De som sedan fick åka transittåg genom det land de flytt ifrån till Västtyskland. I Dresden ledde passagen till upplopp som besvarades med övervåld. Många försökte ta sig ombord på de överfyllda vagnarna. Ungern klippte upp delar av taggtråden vid gränsen till Österrike. Sommaren 1989 flydde många den vägen. Inte bara Adam och Evelyn i Ingo Schulzes uppmärksammade roman.

När talesmannen för regeringen i DDR, Günter Schabowski, i en direktsänd presskonferens meddelade beslutet om resefrihet med tillägget att det skulle gälla omgående, hade skeendet redan glidit de styrande med ministerpresident Erich Honecker i spetsen ur händerna. Landet var på väg mot en statsbankrutt. Det var allt mindre som fungerade, något som drabbade de breda lagren av befolkningen. Sovjetunionens Gorbatjov meddelade att hans trupper inte skulle ingripa i broderlandets inrikespolitiska problem. Den stora demonstrationen i Leipzig den 9 oktober med deltagare från alla samhällsläger visade, att allt tal om infiltrerande västagenter saknade grund. Det var Neues Forum, Folkfronten och de andra inhemska grupperna som stod för initiativet. Honecker hade inte längre något alternativ. Det alla fruktade var en kinesisk lösning med anspelning på händelserna på Himmelska fridens torg i Peking tidigare under sommaren. Men marschordern uteblev för de till angrepp redan formerade östtyska trupperna.

Så kom DDR:s 40-årsjubileum i Berlin den 7 oktober med sedvanlig pompa och besök av potentater från det övriga östblocket. På kvällen växte protesterna och många greps och misshandlades. Ingen hade dock någon tanke på att muren som funnits sedan 1961 skulle falla. Ännu mindre på någon tysk återförening. Vid en stor demonstration på Alexanderplatz den 4 november handlade det i stället om ett reformerat Östtyskland, en tredje vägens politik. Flera av de mest namnkunniga författarna deltog, bland dem Christa Wolf, Stefan Heym och Christoph Hein.

Men människorna hade fått nog och ville inte ha ytterligare en social utopi. Därmed försvann också en hel del av stödet till reformrörelserna. När Schabowski sagt sitt, öppnades gränsbommarna. Först vid Bornholmer Strasse. Och Förbundskanslern Helmut Kohl kunde snart inleda sitt eningsverk. Där man med varierande framgång försökt överbrygga två skilda politiska kulturer och två olika ekonomiska system.

Det var tänkt att murens fall skulle ha varit ett huvudtema vid Bokmässan i Frankfurt am Main för några veckor sedan. Nu satte Herta Müllers Nobelpris käppar i hjulet för den planeringen. Ändå fick händelserna i oktober och november för 20 år sedan stor plats i seminarierna i anslutning till de många nya böckerna i ämnet. Vid ett av de allra intressantaste framträdde historikern Klaus-Dietmar Henke och talade om det av honom redigerade samlingsverket Revolution und Vereinigung 1989/90.

Åtskilligt i Henkes översikt handlade om Stasis roll i en diktatur, där ofriheten fram till händelserna den 9 november hade medfört att tre miljoner människor lämnat landet och många också dödats vid sina flytförsök. Den övervakning som pågick hämmade och hindrade all utveckling och innovation, menade Henke och framhöll också att DDR inte hade kunnat existera utan sin hemliga polis. Man hade 160 000 medarbetare, officiella och inofficiella, på 16 miljoner invånare. Deras efterlämnade dokument motsvarar 180 hyllkilometrar. Dessa akter är det bästa motgift som tänkas kan mot all statssocialism, ansåg Henke. Det statsbärande partiet SED kände till en hel del om missnöjet. Men det räckte alltså inte för att förutsäga sammanbrottet.

Händelserna den 9 november sedda i ett återblickande perspektiv är temat för den i dag på svenska utgivna och från tyska översatta samlingsvolymen Natten då muren föll med Renatus Deckert som redaktör. Flera av författarna använder termen revolution för att beteckna det omvälvande skeendet. Några befann sig i Berlin medan det hände, andra iakttog på avstånd via teves nyhetsprogram och direktsändningar. Ett par av deltagarna tillstår rena minnesluckor. Ett av de allra mest givande bidragen har skrivits av Durs Grünbein, som via en fiktiv huvudperson återger förhistorien, stämningarna och folkmassornas rörelser under kvällen. Katja Lange-Müller, som själv flytt från Östtyskland några år tidigare, redovisar sina upplevelser när en tid hon lämnat bakom sig hinner i fatt. Uwe Tellkamp berättar från Dresdens horisont om hur han upptagen av annat blev medveten om det som hänt först senare.

Årets tyska bokprisvinnare Kathrin Schmidt skriver, inte utan stänk av skam, om sitt medlemskap i det socialistiska enhetspartiet. Thomas Rosenlöcher hör till dem som talar om en revolution och tillstår samtidigt att det hela var så omvälvande att det är nästan omöjligt att fånga i ord. Kanske är det där någonstans som författaren Jana Hensel skulle kunna ha ett ord med i laget. Hon deltar inte i antologin. Men vid ett eget framträdande på Bokmässan talade hon om hur lite händelserna i november påverkat människorna i landets västra delar, där allt i stort sett fortsatt som tidigare. Hjältarna finns i stället i öst, där man borde ha stort självförtroende och känna stolthet över allt man lyckats med, ansåg hon. Det är ett tänkvärt facit för den oblodiga revolutionen i vårt nära förflutna.

Vi har haft nog av utopier

Människorna i DDR var trötta på utopier när muren föll i Berlin i dag för 20 år sedan, skriver Bo-Ingvar Kollberg apropå några nya böcker i ämnet.