– Vi bestämde oss tidigt för att ha en hög ambitionsnivå med siktet inställt på att göra riktig teater åt det professionella hållet, säger Magnus Dahlerus, konstnärlig ledare för Teater Blanca.
Tillsammans med Chatarina Oldermark har han varit ledare på teatern sedan starten 1999; en följd av önskemål från föräldrar om daglig verksamhet med inriktning på scenkonst. Höga målsättningar och en stark tro på skådespelarnas förmågor är en riktlinje man har tagit fasta på i verksamheten, som inte lägger något större fokus på funktionshinder.
– Det behövs inte i konsten. Här är de skådespelare. Vi har varit kompromisslösa på den punkten, säger Chatarina.
Viljan att sikta högt kommer av den gemensamma övertygelsen om att alla människor mår bra av att utmanas och därmed utvecklas. Men framförallt präglas verksamheten av lagarbete, där känslan av att vara betydelsefull och dra sitt strå till stacken är viktig.
– Det är vår egenart och styrka, säger Magnus. Var och en av våra skådespelare är en färg i en palett, och om någon saknas blir det en helt annan färgskala.
Teatern sätter upp välkända pjäser i bearbetad version med mycket musik och inslag av poesi, senast ”En midsommarnattsdröm” av Shakespeare, som hade premiär i höstas.Spelstilen är inspirerad av regissörer som Frank Castorf och Berthold Brecht genom att vara gränsöverskridande, skissartad – och inte sällan normkritisk.
De beskriver sig själva som ett djupsinnigt hak som genom uppsättningarna av klassiska verk ofta får anledning att återkomma till existentiella frågor och allvarliga teman, som längtan efter kärlek och att bli sedd.
– Det är svårigheter som alla människor brottas med. Skillnaden är att den här gruppen inte alltid har haft tillgång till sådana berättelser och fått diskutera dessa frågor, säger Magnus.
– Ju djupare vi gräver, desto mer upptäcker vi likheterna mellan oss människor. Om vi skalar bort utbildning, titlar, ålder och språk återstår samma förståelse inför arketypiska teman som liv, död, svek, hämnd och tvivel, fyller Chatarina i.
Hon menar att det kan finnas en uppfattning om att människor med funktionsvariationer är bräckliga och behöver skyddas från svåra känslor.
– Varför då? Det är en reduktion av människan. Vi väjer inte för de svåra frågorna, och jobbar mycket med olika känslor. Det finns en medveten, livsbejakande människosyn i botten, som präglar allt vi gör.
Berättartekniskt har man hämtat inspiration från regissören Alexander Mørk-Eidem, genom att de klassiska verken görs relevanta och tillgängliga för en samtida publik. Manus arbetas fram tillsammans med ensemblen, men ändras ofta under spelperiodens gång.
– Att teater är en levande process har vi verkligen tagit fasta på, säger Magnus.
Han förklarar att scenarbetet bara är en liten del av det kreativa förloppet och att en stor del av teaterarbetet formas bortom scenen; i relationerna och interaktionerna som pågår däremellan.
Varför ska man besöka en föreställning med Teater Blanca?
– Erfarenheterna av utanförskap och att vara i minoritet gör att våra skådespelare fyller upp karaktärerna på ett sätt som är självständigt och äkta. Samtidigt har det aldrig varit intressant att göra något kliniskt perfekt, vilket ger framställningen en särskild glöd, säger Chatarina.
De konstaterar att de tidiga årens avvaktande inställning från publiken har övergått till respekt och ett stort tryck på biljetterna.
– Det vi gör har blivit en säregen konstart.