I dag är det sista dagen på bokmässan, och jag är övertygad om att ni vid det här laget tröttnat på att höra om den. Också de som är på plats nere i Göteborg är vid det här laget matta – de har umgåtts intensivt med sina vänner, de har stått i butiker på mässgolvet, de har upplevt de vanliga mässproblemen (som svårigheterna att hitta mat, dryck och toaletter) och längtar nu efter att återvända hem med tyngre väskor än när de anlände. Vissa riktigt erfarna åker till och med dit med en extra väska för bokinköpen. Trötta är de och trötta är ni. Därför talar vi om något annat. Jag tänker inte ens nämna den gång då en blek poet stod på ena sidan gången och läste känsliga dikter, medan Lill-Babs på andra sidan saluförde sina memoarer med sång.
Numera får man inte sjunga på mässan (vilket innebär att man inte längre kan höra M A Numminen i duett med en professor i nordiska språk), så vi kan lugnt diskutera musik. Vad lyssnade ni på i går? Lite hårdrock under matlagningen? Wagner på väg från stormarknaden? Eller var det dags för Alla tiders hits på SVT?
Jag är lite svag för schlager. Det är en ofta föraktad konstform, som ändå tycks förena människor. Se bara på hur melodifestivalen blir större för varje år och hur också de tämligen ointresserade blir sådär fosterländska, som annars bara sport kan göra oss.
***
Nu är det inte dagens schlager som slår an på mig. Redan Beatles yppade sanningen: Let’s all get up and dance to a song / that was a hit before your mother was born.
Det finns en fyndighet i svenska schlagertexter från trettio- och fyrtiotalen, som gör en människa glad. Ibland finns där en stark nostalgifaktor, som i Om man kunde kyssas per telefon med raderna
uppå linjen ingen
kunde komma fram.
Alla andra finge
sända telegram
Tänk er – mobiltelefonen var inte uppfunnen och det fanns telegram!
Man kunde vara livsbejakande – Varför försaka en enda liten stilla flirt? undrades det – och ibland riktigt fräck. Titeln Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen rimmades exempelvis med Vi bytte fruar med varandra framåt kvällen. Sådant fanns inte med på Svensktoppen, och jag vill känna din kropp emot min känns lite tamt i jämförelse.
Också senare förekom förstås välformulerade texter, som Beppe Wolgers Sakta vi gå genom stan – en stor hit 1961 med filmaktuella Monica Zetterlund – och 1973 års Melodifestivalvinnare, Sommar’n som aldrig säger nej, där Lars Forssell inspirerats av Höga visan till rader som dina bröst är som svalor som häckar. Det gick inte hem i alla stugor.
Utan att ha lämnat populärmusiken finner vi oss alltså tillbaka hos den stackars poeten och schlagerdrottningen. Det finns många djur i vår herres hage.