1 När Mai Zetterlings "Flickorna", där ett kvinnligt teaterkompani drar ut på turné med just "Lysistrate", hade premiär 1968 blev den unisont sågad av en manlig kritikerkår. Bland annat kommenterade Expressens Bo Strömstedt filmen med ett "vilka förstockade menstruationer!". Att Zetterling här i själva verket var långt före sin tid vet vi förstås i dag.
2 Gerd Brantenbergs klassiker "Egalias döttrar" träffar fortfarande, nära fyrtio år efter sin tillkomst, lika klockrent i sin skildring av ett samhälle där könsrollerna är diametralt motsatta våra egna. Petronius, Baldrians och de andra männens kamp för att få bli "sjömanninor" och slippa bära pehå (penishållare) blir i en spegelvänd kontext till en, om än inte lika nödvändig nu som då, viktig knack på axeln.
3 Ellen Ripley (Sigourney Weaver) för månne inte någon jämställdhetskamp i ordets rätta bemärkelse. Likväl är hon till dags dato en av de starkaste kvinnohjältar som scifi-genren hittills kunnat uppbringa, och dessutom en hjälte som tillåts vara den hon är utan att pressas in i någon könsmall. En film som tål att ses igen, och igen.