Grattisintervjun med Lasse Eriksson publicerades i UNT 31 mars 1999.
- När jag gick i tredje klass skulle vi egentligen åka bort på min födelsedag, men det blev ändrat. Så jag bjöd alla mina kompisar på kalas samma dag. Men ingen kom och där satt jag med tårta och allt och grät. Det var väl där grunderna till clownen lades ...
Till tröst berättar Lasse Eriksson att han inte varit ensam någon födelsedag sedan dess och att han känner flera med samma födelsedag. I år ska han åka bort med frun och äldste sonen. Den yngste sonen skulle också ha följt med om han inte varit utbytesstudent i Kalifornien just nu.
Lasse Eriksson har egentligen flera olika jobb. Han tycker allt är lika roligt, från att vara ståuppare till att skriva kåserier och böcker, spela in skivor och vara med i tv och radio.
- Det är just själva växlandet mellan olika saker som är kul, menar han på tryggt pitemål.
- Två firmor har jag numera, så jag är faktiskt direktör, säger han i nästa stund.
Firmorna han har är ett förlag och så det företag där han själv är produkten, Lasse Eriksson Produktion AB. På senare tid har han sålt sina tjänster allt mer till företag som vill att han ska tala utifrån något speciellt ämne, vilket kan vara vad som helst.
- Senast talade jag om vibrationsfri betong för byggnadsarbetare och så har jag talat om alkohol under alkoholdagarna på Norra latin i Stockholm. Jag har Bibeln på cd-rom och slog in "vin", vilket gav 185 träffar. 90 procent av dem var positivt rekommenderande. Det är fa-scinerande med nya media och vad de kan ge för information.
- Jag förhåller mig alltid självständig i förhållande till dem som beställt mig. Det skulle aldrig falla mig in att gå någon bolagsstyrelses ärenden utan jag pratar på mina egna villkor.
Den debatt som en kollega försökt blåsa i gång med kritik mot ståuppare som går från offentliga föreställningar till slutna kurser inom det privata näringslivet har Lasse Eriksson föga förståelse för.
- Jag tycker att det är mycket bättre att tala om ett visst ämne för folk som kan tänkas vara intresserade av det än att prata för fulla människor på krogen.
Men han tycker att det är roligt med radio också. Inte minst programmet Telespånarna som går i P 4 på söndagsförmiddagarna. Där kan folk få ringa och fråga precis vad som helst. Lasse Eriksson sitter i en panel som alltid har svar på allting och skarvar om det behövs.
Han har gillat att vara med i tv-programmet Snacka om nyheter också och sörjer kollegan Stellan Sundahl, som nyligen gick bort.
- Så mycket roligt vi hade under de åren vi gjorde programmet. Stellan Sundahl var unik, inte minst när det gällde att översätta engelska satirprogramidéer till svenska förhållanden.
I programmet alternerade han med ståuppkollegan Ronny Eriksson. De har skrivit en bok tillsammans, Kalla fakta om Piteå. En annan artist som han trivs bra tillsammans med är Iwa Boman. Deras gemensamma pjäs om manligt och kvinnligt, Jägare och jungfrur, har gått i tre säsonger. Just nu har de ett nytt pjäsprojekt på gång. Arbetsnamnet är Konsten att leva.
- Borde väl ha något att säga om det nu när jag fyller femtio, menar Lasse och skrattar.
Men han håller också på att skriva en bok om sin frus farmors mor och hennes kvinnliga ättlingar tre generationer framåt.
- Det började med att jag hittade några gamla gulnade brev i vår ärvda stuga. Där berättades det bland annat om att denna kvinna hade varit lärarinna och barnledig med full lön. Detta på 1870-talet!
Så Lasse Eriksson började forska med hjälp av Internet och Carolina Rediviva och ett märkligt kvinnoöde växte fram. Kanske blir berättelsen en roman, kanske en biografi eller en avhandling inom ekonomisk historia. Andra hälften av 1800-talet är Lasse Erikssons favoritperiod, med indust-rialismens framväxt och framväxande nya idéer och läror.
I slutet av april är det deadline för ett annat projekt där Lasse Eriksson är redaktör.
- Jag är initiativtagare till en bok som är inspirerad av Lubbe Nordströms sociala radiorapport från trettiotalet, Lort-Sverige. Allt det han önskade sig av framtiden har vi nu, men vi har det också väldigt hårt i vissa delar inom arbetslivet.
-Vi skriver en pendang ur vår nutid med det samlande namnet Fort-Sverige. Flera av mina ståuppkolleger ska vara med, samt också Örjan Nilsson som är pensionerad föreståndare för Botan. Han ska skriva om dagens klonade krukväxter som håller på att smygas in i vardagsrummen av samma grupp äldre damer som förfasar sig över fåret Dolly.
- Min del kommer troligen att handla om hur man uppnår evigt liv genom att vara tillräckligt effektiv ...
Lasse Eriksson är född och uppvuxen i Piteå. Pappan var folkskollärare och hans mamma jobbade som telefonist vid en stor växel. Till Uppsala kom Lasse för att studera ekonomisk historia. Men han spelade också basgitarr. När han skulle skriva en uppsats tillsammans med en studiekompis om fria teatergrupper, fick han göra ett tillfälligt inhopp som musiker i den teatergrupp som skulle utforskas, nämligen Teatrum.
- Det gick så pass bra att de frågade om jag ville vara med och så blev jag anställd som skådespelare, berättar Lasse.
Så småningom blev han frilansande artist och tog även en fil kand-examen med ekonomisk historia som huvudämne.
- Att vara frilansare och obunden har alltid varit kul. Jag har aldrig känt mig ensam, tvärtom. Däremot kunde jag känna mig ensam när jag läste på universitetet.
Det är roligt att lyssna på unga ståuppare, tycker han, men efterlyser mer självständighet och tillit till sitt eget material.
- Det går nog inte att utbilda sig i tajming. En del av dem verkar så måna om vad vi äldre tycker om det de gör. Jag för min del vill veta hur de har det. Det är synd att det oftast är så svårt att tro att ens liv är intressant.
- Jag kåserar regelbundet i Radio Uppland och det känns så bra att ha en bestämd stund varje vecka att tänka till över saker som betytt något för en. En sådan stund borde alla ta sig regelbundet.