För 50 år sedan var Sverige ett efterblivet radioland. Medan somliga stationer i andra länder spelade populära låtar hela förmiddagarna så hade Sveriges radio inte sällan sändningsuppehåll.
I flera timmar var det alltså tvärtyst på samtliga frekvenser, detta i en tid då radion var det totalt dominerande etermediet.
När sändningarna väl drog i gång så handlade det mest om knastertorra föreläsningar, begravningsmusik eller helgmålsringningar. Man kan undra hur folk stod ut och svaret är väl att de gjorde det eftersom man hade vant sig vid att det var så.
Fältet var fritt för en sådan som Jack Kotschak, en excentrisk finlandssvensk frifräsare med amerikanska affärskontakter. I dag skulle man kalla honom för en kulturentreprenör som tänkte utanför lådan.
Ute på internationellt vatten, på ett råkallt Östersjön, guppade hans gamla skonare MS Bon Jour runt och sände skvalradio under namnet Radio Nord, mot alla svenska regler.
Plötsligt kunde svenskar höra musik, nyheter, sport och reklam - dygnet runt. Glädjen hos lyssnarna visste inga gränser. Men hos de styrande politikerna började blodet att koka. Genom att bland annat hota annonsörer lyckades regeringen slutligen stänga ned Radio Nord och ”skydda” folket från sändningarna.
Utvecklingen gick dock inte att stoppa. 1964 kände sig Sveriges Radio tvungna att lansera popkanalen P3 och den 22 september 1993 krackelerade slutligen det svenska radiomonopolbygget. Den dagen blev nämligen kommersiell radio tillåten, även i Sverige.
Då pratades det om mångfald i etern, om en radiojournalistisk revolution. Nu vet vi hur det blev: femtioelva hårddiskar som sänder ut samma skvallåtar med tio sekunders snömosprat och forcerade skratt däremellan.
En förändring tycks dock stå för dörren. Nyligen lanserades Radio 1, Sveriges första reklamfinansierade pratradiostation. Efter en lång tid med mer musik och mindre prat är det också mycket som talar för att talad radio ligger helt rätt i tiden.
– Traditionellt sett har det varit viktigt för kommersiella radiostationer att ha ett starkt musikformat. Numera är det dock fler som skapar sina egna spellistor i till exempel Spotify. Den utvecklingen kan mycket väl leda till att pratradion får ett uppsving, säger Mats Åkerlund, Uppsalabo och ansvarig för digitala strategier på Sveriges Radio.
Han tror också mycket på välproducerade program med en tydlig början och ett slut, i motsats till det ständigt pågående dygnet runt-skvalet.
– P3 dokumentär är ett mycket bra exempel på det. Jag tror att de allra flesta som lyssnar på de programmen hittar dem via våra nättjänster, till exempel i form av poddradioprogram. Den sortens program blir dessutom inte gamla, menar han.
På samma sätt som tidningsmarknaden svämmar över av historiska magasin just nu så kanske radiomarknaden också kommer att få fler tidlösa inslag i framtiden. Det spelar ju ingen roll om man lyssnar på en dokumentär om Palmemordet i dag eller om två år. Den kommer fortfarande att upplevas som lika intressant och spännande.
– Många förutspår att poddradion kommer att försvinna till förmån för strömmande radio och ”det elektroniska molnet”. Jag tror dock att många lyssnare kommer att vilja kunna spara och ta med sig filer även ett tag framöver, säger Mats Åkerlund.
Innehållsmässigt tycks radion ha kommit in i ytterligare en mognadsfas. Det skval som 60-talslyssnarna längtade så mycket efter har med tiden blivit ett oinspirerat flöde som kväver det mesta i sin väg. Framtiden tycks tillhöra det talade ordet.
Radion har funnits i mer än hundra år och den står sig fortfarande stark. Varför?
– Radion är ett smart medium. Du kan göra andra saker medan du lyssnar, den fungerar alldeles utmärkt mobilt och i bilen. Ny teknik lämpar sig perfekt för den nya tekniken. Jag säger som BBC:s högste chef sa till mig nyligen: ”Det har aldrig varit så spännande att göra radio som nu”.