Varmt, sensuellt och kraftfullt

GOSPELPOPJAZZ En artists tredje album brukar räknas som ett slags slutexamen. Då kan Lizz Wright räkna med en lysande framtid. Med tre superba plattor i bagaget reser man lätt, skriver Björn G Stenberg.

Lizz Wright kommer från den djupa Södern och blandar friskt mellan musikstilarna och lyckas göra dem till sina egna.

Lizz Wright kommer från den djupa Södern och blandar friskt mellan musikstilarna och lyckas göra dem till sina egna.

Foto: Universal

Kultur och Nöje2008-02-13 00:01
Hon har satt sin lilla hemstad Hahira i Georgia på kartan. När man hör henen framstår det inte direkt som oväntat att fadern var pastor och mamman organist i församlingen. Det finns rejäla doser av gospel i hennes röst och liksom tidigare pastorsdöttrar som Billie Holiday och Mahalia Jackson sätter det flitiga sjungandet av spirituals och psalmer en viss nivå på rösten.

Det var förstås ingen överraskning at hon skulle göra ett starkt tredje album. De båda föregångarna visade tydligt vägen. Ett höjt ögonbryn dock för valet av covers denna gång. Led Zeppelins Thank You var ingen låt jag skulle gissat på. Ike Turners I idolize you är lättare att förstå. Båda låtarna görs hur som helst i kraftfulla tolkningar där hennes lika varma som mörkt sensuella röst kommer till sin rätt.
Resten av albumet består av låtar hon skrivit själv tillsammans med olika musiker, främst hennes gitarrist Toshi Reagon. Det är låtar som växer under lyssnandet och vartefter framstår som självklara, särskilt med de texter hon skrivit.
Om hennes röst bär spår av gospel är det inget mot organisten Glenn Patschas spel. Där känns hela upplägget som en kyrka i Södern i extas.
Lizz Wright lär vara på väg till Sverige igen framöver. Hon bör inte missas.
Lizz Wright
Orchard
(Verve/Universal)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!