När han har 160 mil kvar av Amazonasfloden att tillryggalägga tappar Martin Strel förståndet. Han rymmer från sitt team, simmar i väg mitt i natten och hittas senare naken på en strand, innesluten i sitt eget universum. Ändå fortsätter den berömde slovenske maratonsimmaren och lyckas också med det ofattbara – att simma längs hela Amazonas, från Peru till Brasilien. Ingen har någonsin gjort det före honom.
SVT visade filmen Big River Man (2008) i tisdags, som en dokumentär av många i den satsning som går under namnet Dox och som inleddes förra året. Man kallar det för ”världens bästa filmer om verkligheten”, och varvar nyproducerat svenskt med omtalade internationella filmer. Spridningen av ämnena som avhandlas är imponerande, men något har ändå majoriteten av dokumentärerna gemensamt – det spektakulära. Många av dem skildrar människor som på ett eller annat sätt lever ett extremt liv.
Martin Strel exempelvis är inte bara våghalsig simmare, utan också en överviktig, alkoholiserad man i övre medelåldern som tillsammans med sin son skapat en hel industri kring sin simning. Enligt sonen dricker han två flaskor vin om dagen – även när han simmar. Vi ser scener där han ber sin båtpersonal om whisky, och simmar vidare. Det är ett mirakel att han har kunnat genomföra de simningar han faktiskt gjort; före Amazonas bland annat Donau och Mississippi.
Men Big River Man är också berättelsen om en människa som simmar för den goda sakens skull. Den här gången simmar Strel mot den brutala regnskogsskövlingen. Han har ett hängivet, för att inte säga fanatiskt, förhållande till vildmarken. ”Min pappa litar bara på djur och indianer”, säger sonen. Och Strels strategi för att överleva på farliga Amazonas är att ”tänka som ett djur”. I det här avseendet påminner Big River Man starkt om en av förra årets Doxfilmer, Werner Herzogs Grizzly Man.
Timothy Treadwell levde med vilda grizzlybjörnar i Alaska i olika perioder i tretton år, innan det oundvikliga slutligen inträffade: han och flickvännen Amie Huguenard dödades och åts upp av en grizzly. Filmen är en av de bästa och mest fascinerande dokumentärer jag sett – och precis som Big River Man reser den oupphörligt intressanta frågor om människans paradoxala vilja att samtidigt bemästra och uppgå i naturen på dess egna villkor. Det är en galen idé som bara i någon mån galna människor försöker realisera – och samtidigt finns där något oupphörligt gäckande i hela projektet.
Det borde vara möjligt för publiken att kunna se dessa och flera av de andra dokumentärerna igen, även efter att deras månad på SVT Play löpt ut. Och vad är det som rimmar på Dox? Jo, en box. Jag passar redan nu på att berätta för tomten att ett urval av Doxfilmerna på dvd står på min önskelista i år.
+ Jag är dessvärre ingen auditiv människa, men Nya vågen i P1 är ett av få radioprogram jag faktiskt lyssnar på. I tisdags var det extra intressant, bland annat med ett samtal om ”skitjobben” och ett om hur arbete skildras i litteraturen i dag. Finns att höra på webben.