Det är vildmark, en kvinna ligger drunknad i grumligt vatten, fuktig skog och i nästa ögonblick barnen som springer i labyrintiska skogar, på öppna ängar. De är klädda i gula, stickade dräkter. En flicka, Mahdokt, är utan de solgula kläderna. Bland träden sitter hon många år senare i ett hav av gula garnnystan och stickar. Alltmer febrilt och den nyss så klara blicken får något vilt i sig, en trött galenskap och de stickande fingrarna har blivit dubbelt så många, tio på varje hand.
”Det är alltid själens lust som driver människan till vansinne”, står det i Sharhnush Parsipurs Kvinnor utan män (1989), boken som Shirin Neshats videokonstverk är baserade på. Utställningen med samma namn, som består av fyra av Neshats installationer gjorda mellan 2004 och 2008, visades på Kulturhuset i Stockholm förra hösten och filmerna har också gått upp på svenska biografer. Nu finns Kvinnor utan män också på dvd.
Det handlar om kvinnors beskurna livsutrymmen, om deras förnekade, förvägrade, förbrukade sexualitet. Om frihetslängtan och om att stå på tröskeln till dårskap. Världen har blivit en elak plats. Outhärdlig. Shirin Neshat skildrar tiden för en avgörande vändpunkt i Irans historia. Det är 1953, demokratin störtas, kuppen återinsätter shahen som enväldig härskare. Vad betyder det för kvinnorna?
För den prostituerade Zarin i filmen med samma namn, är en dag de betalande männen plötsligt ansiktslösa. I panik flyr hon bordellen, springer i Teherans gränder. På det offentliga badhuset genomför Zarin det rituella, våldsamma försöket att befria sig från något som sitter på insidan. Den äldre kvinna som kliver fram för att varsamt tvätta Zarin förstår inte att också hon blir en av dem som tar sig rätten att annektera hennes kropp. Hon knuffas undan. Under tystnad betraktar hela badhuset sedan tvagningsproceduren. Zarins skrubbar, hennes hud flammar och blöder.
”No one remains that can be entrusted” heter det i Munis, den film som tydligast skildrar det politiska händelseförloppet. Det gäller för Zarin som springer i gränderna, utan något att hålla fast vid. Springer gör också Faezeh, genom rummen, mellan träden. På flykt från minnet av en våldtäkt. ”What misfortune!” ekar det mellan de kala stammarna, och den olyckan dånar genom alla verken. Så också i Mahdokt där man aldrig vet om galenskapen är den enda möjliga vägen ut eller slutgiltig återvändsgränd.
I Shirin Neshats estetik framträder skönhet och grymhet unisont; de krockar, smälter ihop och blir varandra. Det är dröm och mardröm i ett. I mötet med Shirin Neshats magiska brutalitet och poetiska råhet blir betraktaren en annan. Om man bara orkar låta bli att väja med blicken.
* Ny säsong av Berg flyttar in är igång i TV4. Ett förtjusande program där Carina Berg med osviklig charm ställer alla de frågor till kändisar som man skäms över att man vill veta svaret på.
* Yellowstone, dokumentär i tre delar i SVT. Magnifikt foto i den häftigaste naturfilmen på evigheter om världens äldsta nationalpark. Se den på svt.play om du missat!
Therese Eriksson är frilansskribent. Mediespalten publiceras varje lördag. Övriga skribenter: Björn Lövenlid, Katarina Sandström Blyme och Anders Mildner.