Vårkänning i böckernas värld
I FRILÄGE. Mitt i julbrådskan, när vi andra funderar ut klappar, bläddrar i kataloger och tänker tillbaka på det bokår som varit, bjuder bokförläggaren Eva Bonnier in till presentation av Albert Bonniers förlags vårutgivning 2007.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tolv titlar ingår i första omgången däribland böcker av Jorge Luis Borges, Virginia Woolf, Charles Dickens och Cora Sandel. Av den sistnämnda, under många år bosatt i Uppsala, ger man ut en enbandsutgåva med de tre Alberteromanerna i Gun-Britt Sundströms översättning. Det är nog för mycket sagt att det är en litterär kanon som väntar. Ändå hoppas man givetvis att böckerna skall hitta fram särskilt till unga läsare och innebära lite vägledning om var den värdefulla litteraturen står att finna mitt i mediesorlet.
Det är också i detta brus man gärna skulle önska att marsutgivningen av en uppslagsbok i ett band kan hitta sin givna plats. Informationssamhället i all ära. Men webben är inte precis någon mästare när det gäller att sovra eller skilja viktigt från oviktigt. Tre år har den nya uppslagsboken tagit med sina 41 000 uppslagsord och 3 000 illustrationer. Ambitionen är att ge allmänbildning förklarade förlagets Sara Nyström, när hon berättade om den kommande volymen som är tänkt att förena klassisk kunskap med modernt vetande.
Tjänstgörande lots på bryggan till förlagets skönlitterära vårutgivning denna torsdagsmorgon var Anna Tillgren. Redan efter Trettonhelgen börjar man skicka ut de böcker som skall fylla perioden fram till bokrean i februari. Då väntar Kerstin Ekman. Herrarna i skogen heter hennes nya prosabok, något som inledningsvis gav författaren anledning att beklaga det sneda genusperspektivet. Tyvärr är det så, förklarade hon. Det är de släpande kjolarna som hindrat kvinnorna från skogspromenader.
I stället har hon med sig allt från kung Sverre under sent 1100-tal till 1600- och 1700-talens Rudbeck den yngre. Och därefter Carl von Linné, Elias Fries och Sten Selander. Den lövgröna skogen heter ett av kapitlen, som handlar om den tid då även Sverige täcktes av ädellövskog, något som kan vara trösterikt att tänka på i dessa tider av klimathysteri. Här får väl Kerstin Ekman sägas inta en mera måttfull attityd när hon i sista kapitlet, Stigens slut, skriver om det senaste århundrats avverkningar och om vikten att vara rädd om det som finns kvar.
I april finns det särskild anledning till uppmärksamhet när journalisten, författaren och fotografen Karin Berglund ger ut sin Jag tänker på Linné - han som såg allt. Att både gestalten och allt vad denne företog sig har satt djupa spår hos Karin Berglund var inte att ta miste på vid presentationen, även om arbetet tagit åtta år. Både geniet och den sedvanlig mänsklig skröplighet underkastade Uppsalaprofessorn blir vägda, mätta och granskade i detta heltäckande arbete. Samma öde väntar Karin Berglund när det blir så dags. När föregångarna heter Thore Magnus Fries och Wilfred Blunt måste ribban med nödvändighet ligga högt.