Varje ny bokrea är unik

I FRILÄGE. Göran Hägg var där. Och Ernst Brunner och Inger Frimansson. Inte så att förlagen har börjat realisera sina författare. Snarare för att markera stundens allvar och ange att förberedelserna för årets bokrea nu inletts. Den startar den 27 februari.

Foto:

Kultur och Nöje2007-02-14 17:29
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidigare brukade reakatalogerna komma till tidningens kulturredaktör i ett tjock kuvert i slutet på januari. Den här gången går man grundligare till väga. Och vad kunde vara en lämpligare lokal för denna samling för förlagsfolk, författare, återförsäljare och journalister än bokdistributören Libers lager i Solna.
Boken står sig bra i konkurrensen med allt annat som krigar om vår uppmärksamhet, konstaterade Förläggareföreningens ordförande Kristina Ahlinder i sitt inledningsanförande. Flera miljoner volymer fördelade över flera tusen titlar väntar på sina läsare. Att förlagen kan samarbeta i en sådan här manifestation brukar göra andra branscher gröna av avundsjuka.
Ernst Brunner, som fick vara författarnas talesman, startade för sin del kanske något oväntat i skobranschen och skillnaden mellan ett par begagnade skor och ett par nygjorda. Det var inte några restupplagor eller överblivna böcker som nu skulle komma att ligga på bokhandelsdiskarna, menade Brunner, utan nya upplagor. Och de författare han i denna tankegång valde att lyfta fram var såväl Strindberg och Hjalmar Söderberg som Bellman och Edith Södergran. Egna, personliga favoriter sedan länge.

Men det kanske allra viktigaste i anförandet från den upphissade lasttruckkorgen kom nog på slutet. Konstaterandet att det fortfarande finns författare med konstnärliga ambitioner som skriver skönlitteratur. Som vågar gå sin egen väg trots underhållningsindustrins larm. Vilken typ av böcker som avsågs med skönlitteratur som saknar konstnärlighet, var inte svårt att lista ut. Precis som när det gäller skor, finns också böcker som mest är glittrande förpackning, taffliga halvmesyrer eller stumma utanverk.
Den första ansatsen till vad som blivit dagens bokrea och bokfest i februari varje år gjordes på 1920-talet. Det var då förlagen började sälja ut sina restupplagor. Ett förbehåll var dock att boken skulle vara minst fem år gammal. Årtiondet senare hade förlagen samlat sig till en gemensam säljperiod i februari. Den första samproducerade katalogen kom på 1940-talet. Det som brukar kallas bokreans glansperiod inföll på 1950-talet, då originalupplagor och rariteter fortfarande ingick i utbudet. Sedan dess har i omgångar både böckernas pris och de olika nytrycken diskuterats ingående. Så även bokreans framtid.

Åren kring 1990 innebar dock en nytändning. Man sänkte priser, tog bort utgåvorna i kartonnage och började ge ut en rad kataloger med olika inriktningar. Inte minst detta senare har fått till följd en hel flora av trycksaker i anslutning till bokrean.
Men säkert är det inte förhållandet att reakatalogerna utkommer först i början av februari som gör att bokrean så markant skiljer sig från de flesta andra utförsäljningar. När det gäller kläder och skor håller många inne med inköpen före jul, eftersom priserna är desto lägre i mellandagarna. Så är det inte med böckerna. Kanske finns det läsare som dröjer på steget. Men då av andra skäl. I väntan på att originalboken skall komma i pocketutförande.
När det handlar om bokläsarna i gemen är dock mönstret ett annat. Varje bokrea är unik. Katalogerna gås igenom och böcker prickas för. Till de verkligt intressanta titlarna detta år får jag anledning att återkomma.