Varför finns det inget svenskt filmmuseum?
KRÖNIKA. Jag sitter vid datorn och försöker hetsa upp mig på att det inte finns ett riktigt filmmuseum i Sverige. Borde inte Sverige ha ett nationellt filmmuseum med tanke hur ärat vårt namn spreds över bioduken en gång? Tänk bara på Victor Sjöström och Mauritz Stiller eller Greta Garbos strålande karriär. För att inte tala om arvet efter Ingmar Bergman.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, inte är det mycket. Den som åker genom Dalarna och passerar Säter kan bromsa in och i f d yxfabriken i centrala Säter eventuellt besöka ett litet biografmuseum. Här finns fint uppbyggda biografmiljöer och en liten basutställning över den rörliga bildens historia.
Många somrar tillbringade jag i trakten av Katthammarsvik på östra Gotland. En kulturoas med bibliotek och bio var Östergarns bygdegård intill Icabutiken. En trappa upp fanns också ett litet, charmigt filmmuseum.
På Regionmuseet i Kristianstad finns också en avdelning som kallas filmmuseum, som jag tyvärr inte besökt. Här finns en ateljé bevarad med kulisser från inspelningen av filmen Järnbäraren år 1910. En utställning berättar att det var i Kristianstad som de första svenska spelfilmerna spelades in.
De här och övriga småmuseer uppfyller inte lågt ställda krav på ett nationellt filmmuseum.
Frågan är förstås inte ny. Det har tidigare funnits förslag om att skapa ett museum i dåvarande Filmstaden i Råsunda, det har motionerats i riksdagen och Filminstitutet begärde på 90-talet pengar för att projektera ett filmmuseum.
Men inget verkar hända.
När regeringens museisamordnare nyligen utredde aktuella museiplaner fanns förslaget om ett filmmuseum inte med på dagordningen.
Några aktuella planer på att göra museum utifrån det stora Bergmanarkivet finns inte heller. Materialet är skört och i dag bara tillgängligt för forskare, men pengar satsas på en digitalisering.
Filminstitutet har i dag stora samlingar som skulle kunna utgöra grunden för ett svenskt filmmuseum.
- Men ett publikt museum förväntas inte bara visa föremål utan skall också vara upplevelsebaserat och samtidigt löpande förnyas. Då handlar det om både mycket stora investeringar och kostnader för driften, menar Jan-Erik Billinger, chef för Filmarvet på Filminstitutet.
En del resenärer hann säkert uppleva det fantastiska filmmuseum som fanns i London, Momi (Museum of the Moving Image), från slutet av 1980-talet. Men det slog igen redan 1999.
Och när London inte klarade att driva ett filmmuseum, vem tror att Stockholm kommer att göra det?
Vi får troligen nöja oss med att uppleva filmhistorien på vita duken även i framtiden.