Den 23 juni 2017 – lägg det datumet på minnet. Då får nämligen den första filmen på tretton år med fokus på en kvinnlig superhjälte premiär, då Warner Bros blåser liv i sjuttiotalsklassikern "Wonder Woman".
Varför har det då tagit så lång tid att rikta ljuset mot en superhjältinna, sedan 2004 års "Daredevil"-spinoff "Elektra"? Visst har det förekommit kvinnliga superhjältar under åren, men i regel som sidekicks till sina manliga dito. Och de filmer som hittills producerats med superhjältinnor i huvudrollen går att räkna på fingrarna.
Kanske ligger en del av svaret i den mailkonversation mellan Marvels vd Ike Perlmutter och Sony Pictures vd Michael Lynton, som läckte ut via Wikileaks tidigare i år, och som sedan dess löpt välförtjänt gatlopp i sociala medier. I Perlmutters mejl radas nämligen "Elektra", "Catwoman" och "Supergirl" upp som varnande exempel när det gäller att satsa på kvinnliga superhjältar – de filmer med manliga superhjältar som floppat, som "Green Lantern" och "Daredevil", nämns inte med ett ord.
Det är farligt att dra slutsatser baserade på intuition, särskilt när den pekar helt åt pipsvängen. Att de stora filmbolagen nu vädrar morgonluft för kvinnliga superhjältar stavas givetvis bara på ett sätt – pengar. Man har äntligen insett att hälften av superhjältefilmernas publik de facto är kvinnor, som dessutom gärna betalar pengar för att se positiva rollförebilder på duk.
Och att vår osläckta törst efter starka, kvinnliga förebilder är stor går inte att tveka på. I dokumentärfilmen "Wonder Woman – The untold story of American superheroines" vittnar personligheter som riot grrrl-pionjären Kathleen Hanna och feministikonen Gloria Steinhem om vilken betydelse Wonder Woman hade för dem.
Själv minns undertecknad vilken befrielse det var att se Sarah Connor i "Terminator 2: Judgement Day" ledigt hantera både skjutvapen och skurkar, om än beskyddad av en cyborg. Likaså "Alien"-filmernas Ripley, inspirerande fullt kapabel att ta hand om sig själv. I dag finns långt fler starka kvinnor på film än då, men vad gäller superhjältar har kvoten tvångsmässigt fyllts på med män och åter män – fram till nu.
Sedan Warner Bros annonserade sin "Wonder Woman"–produktion har medierna svämmat över av tips på kvinnliga superhjältar att göra film av. För i seriealbumens fritänkande värld har man nått milsvida längre än under filmbolagens krassa kommersialism - här finns Avengersmedlemmen Wasp, Neil Gaiman-skapelsen Death och inte minst den första muslimska superhjältinnan, Ms Marvel.
Men håll ut – Sony Pictures har utlovat en "Spider Man"-spinoff med en kvinnlig huvudroll, och 2018 gör Carol Danvers alias Captain Marvel entre på vita duken. Det finns alltså gott hopp för alla som gärna ser fler superstarka x-kromosomer på film.