Jag vill så gärna att det ska sluta. Kondomen är torr och det känns som om den river sönder mig inuti. Jag är törstig och kissnödig, äcklig och otillräcklig. Hans instruerande röst börjar irritera mig: gör såhär så blir det skönare (för honom alltså), försök sitta upp så att jag kan se dina bröst, nej inte sådär – skrik! Jag vill höra dig skrika.
Det här är blå sammetsmössa tänker jag. Blå sammetsmössa är för mig en inre bild av hopplös ångest och ödslighet. Nu visualiserar jag den: midnattsblå och gammalmodig med band som man knyter under hakan.
Jag börjar stöna av tillgjort välbehag, sådär nu har jag gjort det igen. Fejkat för att det ska ta slut. Men det tar inte slut. Han bara ler självbelåtet och fortsätter. Han är en riktig hingst. Han kan fortsätta hur länge som helst.
Det verkar vara svårt för dig att komma, säger han sen.
Vadå? säger jag.
Nej, men alltså min förra tjej brukade komma tre gånger varje gång vi hade sex.
Nej det gjorde hon inte, säger jag inte. Jag säger: Jaha.
Nästa gång ser jag till att komma tre gånger.
Fejkandet har gjort minst tre saker med mig. För det första har det alienerat mig från min egen sexuella upplevelse genom att tvinga på mig en självmedvetenhet, en dubbel blick som gör det omöjligt att tänka på mig själv eftersom jag hela tiden måste tänka på Honom. För det andra har det gjort mig bitter. Ibland känner jag mig som den sista i den långa rad av kvinnor som sträcker sig tillbaka genom historien. Vi som aldrig väntar oss något av män. Vi som vet hur karlar är osv.
Det tredje, och värsta, är förnedringen. Först göra sex till lögn genom att kompromissa med den egna upplevelsen. Sedan tycka att jag har förtjänat det eftersom jag inte kan få mig själv att komma av det han gör med mig.
Men skammen är dubbel och handlar också om att agera irrationellt och veta om det. Att vara en dålig feminist som hellre smickrar mannens ego än odlar en normbrytande, politiskt korrekt sexualitet. Därför pratar jag inte om det.
De senaste dagarna har det publicerats en mängd texter under rubriken Prata om det. Det berättas om ofrivilligt sex, oskyddat sex, utpressningssex och sex utifrån ojämlika maktsituationer. En oändlig mängd blå sammetsmössor. Texterna handlar om övergrepp som jag inte har varit med om men som jag ändå kan föreställa mig. För visst hänger det ihop. Att låtsas njuta av något som gör en illa, att inte klara av sätta en gräns eller att säga nej. Allt för att vara till lags, för att inte vara till besvär. Många av de kvinnor som har delat med sig av sina upplevelser vet att de inte har något att vinna på att konfrontera en man med hans misslyckande. Alltså tar de själva på sig misslyckandet.
Och därför behövde han jag berättat om heller aldrig försöka förstå, för kvinnorna fortsatte att få multipla orgasmer bara han knullade dem tillräckligt hårt och länge.
En gång försökte jag förklara att penetrationen gjorde ont, att jag skulle föredra om vi gjorde något annat. Man kan söka hjälp för sånt, sa han.