Väntat kanalplask

Den ena båtens besättning är familjen Andersson, där pappa (Janne "Loffe" Carlsson) håller sig mest på land, medan de båda barnen, spelade av Eva Röse och Henrik Lundström rattar båten som har en nyuppfunnen miljövänlig motor. Efter sig har de ett par övernitiska kronofogdar, spelade av Pia Johansson och Magnus Härenstam.
Tävlingsmotståndare är ett italienskt "stall", Team Fortuna. Två unga män med massor av hårgelé ( Rafael Edholm och Danilo Bejarano) rider högt på klichéernas vågkammar tillsammans med företagets vd, som görs av en tvättäkta italiensk skådespelare, Pino Ammendola.
Ramen denna gång är att det ska göras en dokusåpa om tävlingen. Lena Endre spelar bitchig producent för programmet och hon följer färden och försöker "bättra på" intrigen. Lite Viagra här och lite romantik där så ska nog tittarsiffrorna nå det tak hon lovat bolaget.
Tävlingen rullar på i landskap befolkade med individer som verkar som hämtade från John Boormans film Den sista färden. Den ena kändisen efter den andra passerar revy, ofta med någon replik på bred dialekt. Min favorit är Kjell Bergqvists överstoiska slussvakt som absolut inte bryr sig om tävlingsinriktade nollåttor.

Även denna gång försöker Svante Grundberg ta sig fram med sin kanot under tiden. Givetvis blir han blöt.
Göta kanal II är samma klichéfyllda och harmlösa underhållning som i den förra filmen om vattendraget. Många drattar på ändan och kletar ned sig med diverse. Det är inte gapskrattskul, men stundtals är det så där svenskt lagom trivsamt, med buskisnivåkänning ganska ofta. Men eftersom handlingen i stort sett följer det förra publikvinnande konceptet är filmen helt igenom förutsägbar och ett slöseri med goda skådespelare. Det måtte vara ett tecken på kreativ fattigdom inom svensk film att återanvända på detta sätt.