Vänligt tecknat med otäck aktualitet

Tänk att få bo i en flytande lada tillsammans med elefanter och talande björnar, äta pommes frites varenda dag och sova i hängmatta! En önskedröm, kanske. Men om hela världen dränkts i en andra syndaflod, och om man aldrig vet när vattnet tänker sjunka, kommer saken i ett annat läge.Den franska tecknade Grodmysteriet är en rar film som med rätt hjälp av rätt vuxna också kan bli samtalsförlösande för barn som varje dag i två veckor fått se oförklarliga bilder av översvämmade landskap och drunknade männi­skor.Filmen väjer inte för det hemska men frossar heller inte i det.I den flytande ladan finns barnen Tom och Lili. Vuxna med på färden är Toms adoptivföräldrar; den gamle sjöbjörnen Ferdinand och Julie i färgglad klänning — gissa vem som mekar med traktorn och vem som gör världens godaste våfflor?Teckningarna är som klippta ur en fantasieggande bilderbok, alltid med en tydlig riktning, klara färger och bulliga former. Det är vänligt rakt igenom.Efter knappa timmen gör filmen ändå en lång utflykt till rena mardrömslandet. När jag såg filmen långt före jul tyckte jag att kontrasten blev för stark, för plötslig, för oförberedd. När verkligheten från katastrofen i Asien belyser filmen lutar jag snarare åt att den okonstlat visar hur det ohyggliga slår till utan förvarning. Svärtan är nödvändig för att filmen inte ska bli förljuget idealiserad, sådant lurar inga barn i längden.Som så ofta är det barnkulturen som har de bästa verktygen för att beskriva och hantera svåra situationer. Föräldrar bör vara beredd att prata med sina små efter biobesöket, både om människors ondska och om naturens våldsamma krafter.