Vampyrfilm om utanförskap

Glöm bort bilden av den smale, bleke gentlemannen en i svart slängkappa och med vassa hörntänder. Eller femme fatalen som verkligen är en dödlig skönhet. I år kan definitivt vampyren se ut hur som helst och vara vem som helst.

Hos debuterande långfilmsregissören Peter Pontikis är vampyrerna två systrar som vandrar i Stockholmsnatten. Man får följa dem under en natt där de dödar en medlem i ett mc-gäng och blir förföljda av övriga medlemmar. I övrigt försöker de få tag på pengar för att lindra ledan vid detta knepiga liv.
Den ena av dem Vanja, bär på en hemlighet. Hon vill avluta vampyrlivet och bli en vanlig människa. Vera motsätter sig detta och är rädd för ensamheten.

Det handlar alltså i första hand om utanförskap och syskonskap. Det hade lika kunnat vara två flyktingar utan uppehållstillstånd eller två uteliggare. Fokus ligger på relationen mellan systrarna och vilka beslut de ska ta inför den ovissa framtiden.
Det hela är filmat i suggestivt halvmörker vilket ger filmen en konsekvent hållen stämning. Jenny Lampa och Ruth Vega Fernandez gör dem trovärdigt med en nästan dokumentär känsla.
Trots att man känner mer och mer med systrarna håller det inte riktigt för en långfilm. Berättarramen är ganska snäv och det blir en aning tröttsamt i längden att följa händelserna i det dunkla mörkret.

Som helhet en intressant infallsvinkel men fortfarande har Peter Pontikis en lång väg att gå som regissör.

Vampyrfilm om utanförskap

Trots att man känner mer och mer med systrarna håller det inte riktigt för en långfilm, skriver Björn G Stenberg, om filmen Bleka vampyrer.