Elvaåriga Oskar bär på en stor sorg. Hans pappa var ett av offren vid terrorattacken mot tvillingtornen i New York 2001. Oskar är en lite speciell pojke med nördiga intressen och flera ångestfyllda tvångsföreställningar. Men hans pappa var hans bästa kompis.
När Oskar finner en nyckel i kuvert märkt ”Black” tror han att den är en ledtråd till något som hans pappa vill honom. Därför börjar han söka upp alla med namnet Black i New York för att kolla om de kände hans pappa.
Stephen Daldry är en av mina favoritregissörer med filmer som Timmarna, och Billy Elliot bakom sig. Han är en innerlig och bildexperimenterande berättare som borde ha varit som klippt och skuren för Jonathan Safran Foers collageroman, skriven med en brådmogen elvaårings språkbruk. Men istället för att vara följsam rent formmässigt häver Daldry in romanen i Hollywoodmelodramens snyftuppmanande och stråktunga berättarmall. Upprepningarna och tillbakablickarna i handlingen känns märkligt orytmiska och filmen har blivit alldeles för lång.
Oskars farföräldrars tidigare historia från bland annat bombningen av Dresden har också strukits bort till filmversionen. Mycket är förlorat med denna bearbetning, men å andra sidan blir berättelsens röda tråd lite tydligare. Det handlar om förluster, inte bara för Oskar, och om att försöka bilda ordning i kaos efter en katastrof.
Att filmatiseringen lyckats delvis är mest skådespelarnas förtjänst. Thomas Horn är hjärtknipande som den desperat meningssökande Oskar och Tom Hanks lekfulla pappa och Sandra Bullocks sörjande mamma är båda fina birollsprestationer. Men den som stjäl hela filmen är Max von Sydow. Hans stumma och gåtfulla ”hyresgäst” har inte en enda replik, men han tar ändå över varje scen som han är med i med ett uttrycksfullt spel. Hoppas verkligen att denna vitala 82-åring får sin första Oscar för prestationen. (Han är nominerad för andra gången i sitt liv, den första nomineringen var för Lassefar i Pelle Erövraren 1989.)
Men filmen har definitivt fått en sentimental slagsida och når inte riktigt upp till ambitionen att bli den stora amerikanska filmen som speglar känslorna efter 9/11.