Egentligen vill jag inte skriva en endaste rad som bidrar till valskolk. Att rösta – på något annat parti än Sverigedemokraterna – är viktigare än någonsin.
Samtidigt måste det sägas. Årets valrörelse, särskilt mediebevakningen av densamma, har varit på en nivå som knappast får mig att störta till valurnan i morgon.
Kanske är det blockpolitikens fel? Kanske Peter Settmans. Hans dagliga valsatir Elfte timmen har varit precis så uddlös man kan förvänta sig.
Men mitt i strömmen av tröttande putslustigheter från Settman&Co kom häromdagen ett på-pricken-påstående: ”Politikernas uppgift är inte längre att erbjuda en lösning, utan att erbjuda distraktioner”. Dessvärre verkar manifestet slagit rot också på tv-redaktionerna. ”Roa, inte oroa!” är mottot.
Lars Ohlys frieri i TV4:s direktsända Valspecial blev en klockren final på en kväll där jag ömsom kände mig förflyttad till Idol (inte bara på grund av Peter Jihdes medverkan), ömsom till TV-sporten (inte bara på grund av den flitigt använda touchskärmen). ”Partiledare söker fru” blev den perfekta avrundningen.
Tanken på oss tittare som politiska varelser verkar längre bort än någonsin. Ut med ideologi, in med ironi. Valet är en lek, en tävling. Under reklamavbrotten i Valspecial kan vi på kanalens webb fortsätta hänga i studion. Partiledarna får några ”hur känns det-frågor” som de artigt besvarar. En kommentator ger sin syn på hur första ”akten” varit. När pausen går mot sitt slut kommer Jihde i bild och avslöjar att ”nu peggar vi upp till ett annat ämne!”.
Efter utfrågningen förenas programledarna Malou von Sivers och Jenny Östergren i en kram. Blommor delas ut och studiopubliken håller igång en lång, lydig applåd. Hur var det nu? Vann rätt låt? Vad tycker Johan Hakelius? Vad tycker Mannen på gatan? Vad tycker Marcus Birro? Har ingen frågat Ernst Kirchsteiger?
Blir det rött eller blått? Blir det en knycklare eller en vikare vid makten? När Settman viftar med toapappret skrattar partiledarna – och redogör glatt för sina toalettvanor.
I ärlighetens namn finns valbevakning som avslöjar mer än politikernas sätt att hantera sin avföring. I tv-tablåernas periferi hittar man till exempel SVT Forum. Heder åt public service för dessa ofiltrerade sändningar från paneldebatter! Garanterat osexiga produktioner men med engagerade politiker som både irriterar och inspirerar. I tisdags var globala frågor på agendan. Valets mest undanträngda fråga, den om social- och miljömässig hållbarhet, fick äntligen utrymme. Man tackar.
Katarina Sandström Blyme är frilansskribent. Mediespalten publiceras varje lördag. Övriga skribenter: Björn Lövenlid, Therese Eriksson, Anders Mildner.