Valpig fuskgoth av tonårsfenomenet Tokio Hotel

Tokio Hotel är ett av 00-talets största tonårsfenomen. Björn Lövenlid förstår varför på ett rationellt plan.

Foto:

Kultur och Nöje2009-10-07 09:00
Björn Lövenlid
POPROCK. Tokio Hotel är ett av 00-talets största tonårsfenomen, en tysk kvartett som kom till synes från ingenstans och blev alla emoflirtande ungars älsklingar. På ett rationellt plan så går det att förstå lockelsen i deras musik. Ungdomliga sturm und drang-texter i kombination med pojkbandsmelodier och lagom hårda The Rasmus-riff är givetvis en farlig kombination. Lägg till två söta enäggstvillingar med svart kajal under ögonen och publiken är vunnen. Här finns ett par slagkraftiga poprocknummer med spännande ingredienser som diskobas och välklingande syntfigurer, men i övrigt handlar det mest om ett platt hopkok av tralliga trudelutter i mörk rockförklädnad, låtar som ska låta allvarliga och ödesmättade men som i stället blir till någon sorts valpig fuskgoth som man i ställetler lite överseende åt.
Tokio Hotel
Humanoid
(Universal)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!