Det är finalvecka i Eurovision song contest. Välkommen till B-laget!
För det finns musik och det finns finalåtar i Eurovision. Ingen ska inbilla oss att det här är det bästa Europa har att erbjuda 2012.
Vad som är bäst är som vanligt högst subjektivt men än värre och tidsödande skulle det förstås vara att sila fram det bästa av musikalisk talang och framsteg bland tävlingens 42 deltagande länder. Sett ur det perspektivet är det här inte det bästa, men det enda urval vi kommer att få. Det får vi hacka i oss.
Om vi lägger bort tanken på att det här bara handlar om musik blir perspektivet ett också ett annat. Ikväll är det åter dags tv-underhållning enligt samma modell som en olympisk final på 100 meter: det gäller att göra största möjliga avtryck på en besvärande kort tidsrymd.
Det är då faktorer kommer in som också i Sverige gör att Björn Ranelid kan ta en finalplats, enbart en bra sångröster snabbt försvinner, arrangemang från förr lyser ihåligt men att rätt steg i rätt färg och tygmaterial får dig att rösta på något du aldrig trodde var möjligt.
Så kan det vara med Ryssland ikväll. Tänk på det när bidrag 14 rullar in i tv-rutan. Det här trodde du aldrig att du skulle få se. Och du skulle bra gärna vilja veta hur det skulle klara sig i finalen.
Semifinalens röstning avgörs genom att tittarna har 50 procent av makten och nationella jurygrupper resterande. Tio låtar av kvällens 18 går vidare till lördagens final. Nej, ingen andra chans. Veckan tävling varannan dag räcker mer än väl. På torsdag tas 10 nya låtar ut enligt samma modell.
Men hur det egentligen går i semifinalerna, vilka som får flest röster, får vi inte veta förrän allt är avgjort på lördag. Detta bara för att ingen av kvällens tio låtar som avancerar ska ges någon form av förmån i finalen.
Och Sverige? Loreen tävlar först på torsdag. Chanserna sägs vara goda. Och det är inte bara blågula nationalistiska förhoppningar som ligger som grund för bedömningen. Scenframträdandet gör intryck. Och det passar ju bra i tv.