Välgjort elände

I filmen är det tidigt femtiotal och tonåriga Gertrud hamnar på ett hem för tonårsflickor med varierande sociala och mentala problem. Gertrud vill återförenas med sina syskon och får höra talas om en väg ut, en operation som ska göra henne steril. Men så blir hon gravid.

Långfilmsdebuterande Julia Högberg gör Gertrud som en rufsig, varmhjärtad och trotsig rebell. Manusförfattaren Kjell Sundstedt har haft sin egen mor och hennes öde i tankarna när han skrev och indignationen är påtaglig i såväl rolltolkning som repliker.
Maria Lundqvist gör en sköterska som inledningsvis jobbar strängt och enligt regelboken, påminnande om syster Ratched i filmklassikern Gökboet. Men rollfiguren utvecklas och denna sköterskas lågmälda omsvängning i tänkandet är filmens mest hoppfulla inslag.

Klaus Härö berättar i bilder i en konsekvent färgskala av grågrönblått, liknande den Roy Andersson använde i sin film Sånger från andra våningen. Men här speglar färgerna ett mycket konkret och hopplöst öde, ett sorts Dickenselände.
Filmens ämne är upprörande och vart och ett av dessa kvinnoöden som skildras är en skam för svensk socialvård. Men det finns en teatral övertydlighet i filmen som gör att det är svårt att engageras av den, det gäller både gestaltning och scenbilder. Det är välgjort men övertygar inte helt.

Välgjort elände

För blott ett halvt sekel sedan hade man ambitionen att utrota fattigdom och "dåliga gener" med tämligen brutala metoder. Den uppenbart socialt engagerade Klaus Härös tredje film handlar om de tvångssteriliseringar av unga kvinnor som ägde rum långt in på 1970-talet.