Jag tror att de flesta av oss vid olika tillfällen stöter på obehagliga situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Jag pratar om när kolleger luftar fördomar på fikarummen, skvallret på personalfesterna, eller de sedvanliga klavertrampen på familjesammankomsterna. Julhelgerna är högsäsong för all denna dåliga stämning med alla julbufféer och återföreningar, och det blir ju inte heller bäddat för bättre stämning när öppen bar eller fulldukat groggbord lockar och lovar lite skön avslappning och uppsluppenhet.
Problemet är att i en tid då politisk korrekt är ett skällsord och att vara lättkränkt är ett tecken på dålig karaktär så blir lätt osköna åsikter tongivande i det allmänna samtalet. Vem minns inte sagan om pojken som ropade varg för många gånger och till sist inte blir trodd? På liknande sätt kan man som pådrivare av ökad tolerans känna sig. Man måste helt enkelt välja sina fajter för att inte uppfattas som en överkänslig hysterika - detta på bekostnad av civilkuraget.
Resultatet är det vi ser i dag. Folkstormar för att en upphovsmakare på eget bevåg redigerar sina alster och klipper bort tre sekunder i en tecknad film, sekunder som gör noll för handlingen, men är en viktig symbolhandling vad gäller en brokig historia med diskriminering och avmänskligande på grund av hudfärg. En annan upphovsmakare känner sig stämplad som rasist för att hon - helt utan ont uppsåt - tecknat en barnboksfigur som reproducerar rasistisk symbolik. En tredje person får ta hård kritik för att han flyttar en seriebok från 30-talet till en annan avdelning. Debatten har blivit så urspårad just på grund av att folk väntar alldeles för länge med att säga ifrån och kraschlandar i en uppsjö av upprivna debatter där kokosbollar och pepparkakor antas rymma svaret om toleransens gränser.
Det är egentligen inte så konstigt att det blir något av upp och ner-vända världen när normsystem som man tagit för givet plötsligt slås upp med svarta rubriker och nyhetsflashar på sociala nätverk. Men jag är i grunden övertygad om att gemene man inte är rasist, homofob eller bär på andra fobier mot mångfald. Åtskilliga studier visar att Sverige har blivit mer tolerant både i jämförelse med för 20 år sedan och i jämförelse med andra länder.
Det de flesta absolut dock kan lastas för är feghet - eller brist på civilkurage. Det kräver egentligen inte så mycket och börjar på fikarummet, julbuffén eller familjesammankonsten. När någon ger uttryck för en åsikt som känns sunkig eller luftar en kommentar som är illa genomtänkt tar man bara ett djupt andetag, ser personen i ögonen och säger: "Men lägg av". Det är inget knep som kommer att förändra världen över en natt, men till syvende och sist handlar civilkurage om att kunna se sig själv i spegeln och tänka att man gjort det man kunnat.