Det första man slås av är att ljudet är så pass högt. Ljudmässigt har robotflygfäna ungefär samma inverkan på miljön som vattenskotrar eller mopeder.
Drönarutvecklingen möjliggör att vi får tillgång till helt nya bilder, men har också skapat en ny problematik. I mars dömde en fransk domstol al-Jazeera-journalisten Tristan Redman till böter på 1000 euro efter att han hade flygit drönare över centrala Paris – i ett Frankrike djupt skakat efter terrordådet mot Charlie Hebdo.
Andra åtal kommer att rada upp sig, i takt med att tekniken sjunker i pris och hamnar i allt fler händer. Hur journalistiken ska använda sig av drönare är en inte alldeles lätt fråga. Å ena sidan ger drönarna journalister möjligheter att överblicka skeenden och platser som är svåråtkomliga. Å andra sidan väcker användningen inte bara praktiska säkerhetsfrågor utan också en rad etiska dilemman.
Faktum är att det sedan fyra år tillbaka finns en internationell organisation för att diskutera just etiska frågor för just drönarjournalistik – Professional Society of Drone Journalists, där för närvarande 400 journalister från 37 länder ingår. På ett sätt kan drönarjournalistiken ses som ett steg tillbaka till journalistikens ursprungsideal. De senaste decennierna har journalistiken skrivbordifierats, både till en följd av att teknikutvecklingen har gjort det lättare att följa skeenden på distans, men också på grund av att journalisternas ögonvittnesskildringar har konkurrensutsatts av vanliga människor med mobiltelefoner. Att journalistiken allt mer har börjat att sälja analyser istället för vittnesbörder får mot bakgrund av detta ses som helt logiskt.
Samtidigt har utvecklingen inneburit att journalisterna nu bevistar på betydligt f-ä-r-r-e platser än tidigare. Så varför inte bryta utvecklingen och låta drönare leta sig in i de skrymslen dit reportrar inte når? Vad händer i krigszoner? Vad händer i de förorter som sätts i brand? Vad händer under våldsamma sammandrabbningar mellan poliser och demonstranter? Medieprofessorn Matt Waite vid University of Nebraska-Lincoln har pekat på de knepiga situationer som väntar och menar att behovet av en särskild medieetik för drönarjournalistiken behövs. Och han har rätt. Den gamla fotografpraxisen att ta bilder på allt och sedan göra etiska avvägningar hemma på redaktionen fungerar knappast i en flygande verklighet.
Ja, drönarna kan ge oss helt nya bilder av verkligheten, de kan hjälpa oss att förstå den bättre och ge oss verktyg att förändra missförhållanden. Men det kan aldrig vara acceptabelt om det sker till priset av att vi blir övervakade på ett sätt som kränker vår integritet och som i ett snäpp leder till att de offentliga rummen påverkas och förändras till det sämre.