Maria Ripenberg: Vad ska du ha på dig i höst?

Slut på semestern. Skolstart. Luften andas ombyte, nya tider, nya trender. I butikerna slumpar man ut de sista resterna av sommarkollektionerna, samtidigt som murriga vinterplagg letar sig in i skyltfönstren.
Modebloggarna och magasinen hakar på. Talar om hur vi bör se ut om vi vill hänga med. Världen tycks full av modeentusiaster, medan somliga av oss är klädintresserade lite mer i smyg. Vill inte verka ytliga men har en desto djupare garderob. Den där klädytan kommer vi ju inte ifrån, såvida vi inte vill gå nakna året runt. Vad vi än väljer att täcka våra kroppar med gör vi aktiva val, och valen avslöjar något om oss. Kanske mer än vi tror. Men sannerligen inte allt!

Kläder skvallrar både om oss som individer och om vår grupptillhörighet. De kan antyda samhällsklass, utbildning och ekonomi. Den enkla skjortan har sin hierarki. Den kan vara av dyrt designmärke eller kanske ekologisk. Alla konsumtionsval är ju politik. Men det finns ändå gränser för vad man bör tolka in i klädval. Jag minns ett par feminister som för ett par år sedan sa att de vägrade klä sina döttrar i rosa klänning. Som om en färg skulle ”punktera” en hel personlighet. På 1700-talet hade män med makt puder och smink, ”tights” och högklackat, blommigt och broderat, spetsar och krås. Rosa var nog inget problem heller. Det är trots allt föremålet innanför klädpaketet som räknas. Det kan modets skiftningar uppenbarligen inte ändra på. Lär de rosa flickorna ta plats i stället!

Medan vi mer eller mindre medvetet influeras av nya trender är dessa redan satta för länge sedan i modets metropoler i södra Europa. Och så har det varit ganska länge. I Maja Hagermans vidunderligt spännande Försvunnen värld kan vi läsa om hur de uppländska kvinnorna under romersk järnålder (ca år 0-375 e Kr) gick klädda och friserade som damerna i Rom. Gravfynd visar nämligen att trenderna från Romarriket gällde även i det som i dag kallas Uppland. Självklart var det välbesuttna kvinnor som kunde bära dyrbara importerade eller specialuppsydda modeplagg. Men säkert kan modet ha påverkat fler kvinnors val av snitt och frisyrer. Naturligtvis var även männens kläder och vapen influerade av de sydeuropeiska trenderna. Folk reste en hel del redan på den tiden, särskilt de som bodde vid vattenleder. Utan resor och kontakter med folk långt söderut hade man inte haft tillgång till t ex bronset. Handelsutbyte leder till spridning och utveckling av kultur, religion, mode, språk med mera. Så har det alltid varit. Och redan bronsålderns Uppland tycks ha varit en rätt ”globaliserad” plats.

Globaliseringens baksidor med tanke på just modeindustrin skrev jag om i våras, efter att ha läst Karin Boyes debutroman Astarte. Utnyttjandet av billig arbetskraft i fattiga länder, för att vi ska ha råd med fler plagg än vi behöver är ju inte direkt något nytt fenomen. Nu vädrar dock egyptiska kvinnor i den nordafrikanska revolutionens kölvatten möjligheter att kräva bättre villkor för de sömmerskor som med usel lön och bedrövliga villkor tillverkar vårt överflöd av lågprismode. I senaste numret av tidningen Vi riktar författaren och feministen Nawal El Saadawi skarp kritik mot bland annat svenska H&M.

Tyvärr har det blivit allt svårare att skilja på ”modet” och dess avarter. Som när barn som tioåriga Thylane Blondeau hårdsminkas, kläs i stilettklackar och leopardmönstrat och läggs upp på en divan i modetidningen Vogue. Eller när vuxna kvinnor som franska fotomodellen Isabella Caro svälter sig till döds för catwalkens skull - samtidigt som mannekängar kallas ”levande galgar”. Men det behöver inte vara så här. I det heta modelandet Spanien tog man 2005 bort de smalaste skyltdockorna, och en nedre bmi-gräns för fotomodeller infördes. Och haute couturen är för övrigt knappast uppsydd i Egypten. Men vem har råd med den?

Tja, förr sydde man ju mycket mer kläder själv. Jag var redan som tonåring van att sy både byxor, blusar och klänningar till mig själv. Till min studentexamen ritade jag själv en klänning efter inspiration från Yves Saint Laurents kollektion. Den blev riktigt bra.

Klädmode är ju egentligen bara en del av den strida ström av trender som formar allt vi omger oss med - och som vi kollektivt är med om att skapa. Lusten att formge är ursprunglig. Det finns forskare som säger att det är design som gör människan till människa. De äldsta formgivna föremålen har arkeologerna hittat i Sydafrika, bland de allra första varelser vi kan kalla homo sapiens. Formgivning av föremål är ett slags kommunicerande kitt. Den ger oss budskap om samhörighet - och definierar oss samtidigt som individer.

Men modet behöver kanske inte växla så snabbt. Nog duger vinterkläderna en säsong till? Dags att utforska garderoben med lite klädsam eftertanke.