I dessa turbulenta tider, kantade av naturkatastrofer och pågående revolutioner, har något så vardagligt som en reklamkampanj lyckats tränga sig in och ta plats i våra medvetanden. Få kan ha missat den nya så kallade otrohetssajtens slogan: ”Är du gift? Gör livet levande – ha en affär.” Kampanjen har gett upphov till hundratals anmälningar hos Reklamobudsmannen och ett otal debatter, i alla typer av medier.
Så vad handlar uppståndelsen om? Vad är det som har fått människor att reagera så starkt?
Själv reagerade jag på det tragikomiska i förutsättningen att tvåsamheten gör livet dött och frossade vilt i de associationer som följde. Jag tänkte mig en bröllopsplanerare: ”Ta kål på livet – säg ja till din älskade.” Eller en familjeterapeut: ”Börjar livet kännas levande? Banka ihjäl det för gott – gå i parterapi.”
Aftonbladets familjeterapeut Eva Rusz är kanske en av de vars röst har hörts starkast i debatten. Rusz pratade i debattprogammet Kvällsöppet med Ekdahl (TV4, 23/3) om vår naturliga drift och hur evolutionen har lärt oss att vi vinner på att sätta oss över driften och i stället samarbeta med varandra. Hon tycks alltså utgå ifrån att människan behöver av civilisationen uppsatta ramar för att hålla sig i skinnet och att sajter av den här typen riskerar att lösa upp dessa ramar och trigga det irrationella djuret i oss, vilket i sin tur kommer att få hela samhället att fallera. Sett i det ljuset är det inte svårt att förstå varför hon blir så upprörd.
Pr-konsulten Dominika Pesczynski som står på andra sidan debatten menar att människan alltid har varit otrogen och att det egentligen inte finns någon vits med att stå i teveprogram och diskutera det. Det är som det är och vi kan inte göra mer än att låta det vara därhän. (Kvällsöppet med Ekdahl i TV4, 23/3)
Den forna dokusåpastjärnan Meral Tasbas är inne på samma spår som Pesczynski. Hon menar (Debatt i SVT, 24/3) att otrohet är ett fritt val och när människor väl väljer att vara otrogna är det bara av godo om det kan ske kontrollerat. En sådan här sajt stänger in de otrogna i ett och samma forum, vilket är bättre än att de går lösa på stan, tillägger hon sedan utan att reflektera över naiviteten i sin slutsats.
Kristdemokraten Ebba Busch håller med Meral Tasbas om att människor är utrustade med fri vilja, men hon anser att det är fel att uppmana folk som lever i parrelationer att föra sina respektive bakom ljuset.
Också Catia Hultquist (DN, 28/3) kritiserar sajtens självproklamerade ärlighet och menar att den snarare lockar till sig en typ av människor som finner nöje i att lura andra.
Och det är där skon klämmer för de flesta som har blivit upprörda – att sajten frestar människor att lura de som litar på dem. Problemet verkar alltså vara att det finns en företagare som tjänar pengar på att folk använder sin fria vilja (i den mån den fria viljan finns) till att handla moraliskt förkastligt.
Upprördheten tycks med andra ord bottna i en förväntan på att företag ska ha ansvar för den moraliska riktigheten i eventuella kunders handlingar. Men hur rimlig är denna förväntan?
Det är det som är den egentliga kärnfrågan och en debatt som behandlar den vore intressant på riktigt.
Vad otrohetsdebatten egentligen handlar om
KRÖNIKA. Kan företag verkligen ta ansvar för kundernas moral, undrar Alma Kirlic.
Foto: Tomas Lundin
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alma Kirlic är estradpoet bosatt i Uppsala.