UNT Kultur har bett några av de medverkande författarna svara på ett par frågor om läsning:
1. Vad betyder läsning för dig?
2. Vilka är dina tre största läsupplevelser?
Peter Fröberg Idling är författare och kritiker, aktuell med Augustprisnominerade Sång om den storm som ska komma.
1. Jag vet inget annat som är så givande för mig. Böckerna låter – eller tvingar – mig att bli en annan, att resa i tid och rum, komma till insikter som jag aldrig hade kommit till på egen hand. Skönlitteraturen är mänsklighetens mest avancerade kulturform.
2. Alain Robbe Grillets Rendez vous i Hong Kong: Oerhört suggestiv. Det tog mig åratal att sluta försöka att apa efter hans omtagningar, scenförskjutningar och berättelser som återuppstår i nya skenbart meningstyngda mutationer.
Sven Lindqvists Utrota varenda jävel: Den drabbade mig djupt när den kom. Utan att vika med blicken tecknar Lindqvist kolonialismen och rasismens gemensamma och fasansfulla geografi. Litterärt raffinerad – och stilen är lika utmejslad som den är glasklar.
Marguerite Duras Det är allt: Livet och litteraturen blir ett och samma i ett slags författargudinnans märkligt vackra och gripande dödskamp. Duras skriver sig bokstavligen in i döden. Trots de få sidorna och de nästan lika få raderna återspeglas hela Duras litterära universum. Prosan är lika oefterhärmlig och särpräglad som alltid.
PC Jersild, författare och läkare, aktuell med romanen Ypsilon. 
1. Allt! Jag läser ständigt och känner mig olycklig om jag inte har tillgång till en bok.
2. Gösta Knutssons Pelle Svanslösböcker, Lars Gyllenstens Carnivora och James Joyce Odysseus.
Johanna Ekström är författare och konstnär, aktuell med självbiografiska Om man håller sig i solen
1. Läsning betyder olika saker i olika lägen. Men främst är det ett sätt att förhålla sig till livet. Läsning fungerar som ett sätt att stå ut med – och begripa – verkligheten. Ett flätverk av direkt och indirekt tilltal. Det kan funka som ett redskap för djupare insikt, som en extra röst, en alternativ personlighet. Läsning är inte en passiv syssla. Ofta kan jag föra fiktiva samtal med författaren eller någon person i boken långt efter avslutad läsning.
2. The Hare with Ember Eyes av Edmund de Waal. För den vemodiga sakligheten och lågmäldheten trots att ämnet bitvis är så dramatiskt och smärtsamt.
De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras. För renheten, poesin, det sensuella och realistiska. Camparins röda färg och havets evighet. Och smärtan och begäret mitt i solens sken.
Stränghet i ett mandelregn av René Char. Jag hittade den i mina föräldrars skrivstuga på landet och blev som förtrollad av dess klarhet som ändå förblev hermetisk och svårbegriplig. Jag var tonåring då men kände mig inbjuden till allvar och ensamhet. Jag tyckte att jag var något på spåren. Som att det fanns en tidlös förståelse där ute. Inte bara mellan text och läsare utan liksom mellan mig och mig. Sammanfattningsvis: en temporär upprymd visshet som hjälpte mig att bli författare.
Bodil Malmsten är författare poet, dramatiker och bloggare. Hon är aktuell med Så gör jag, en lärobok i skrivande där hon också blickar tillbaka på sitt skrivande liv.
1. Jag skulle kunna säga allt och det gör jag. Läsning betyder allt – utom mina närmaste, mina människor och mina amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater.
Läsning är min avkoppling, min verklighetsflykt, min utbildning, mina universitet.
2. Michel de Montaigne: Essäer, översättning Jan Stolpe. Montaigne, 1533–1592, brukar kallas den förste bloggaren. Montaigne var inte den förste bloggaren, han var den förste Michel de Montaigne, den förste som var ute efter att beskriva sitt eget jag i en bok. Föga anande hur det skulle missuppfattas på 2010-talet.
Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt, översättning Gunnel Vallqvist. Jag önskar jag läst Proust när jag var ung. Så jag hade förstått att det inte finns några regler för en författare. Utom att det skrivna måste vara bra.
Thomas Bernhard: Allt av Thomas Bernhard.
Jag rekommenderar inte Thomas Bernhard brukar jag säga. Det är inte som med Montaigne och Proust – att alla som vill sig själva väl måste läsa Proust och Montaigne. Thomas Bernhard – det är på egen risk.