Vad är poängen med läsarkommentarer?

KRÖNIKA. "Vad tjänar läsarkommentarerna till? Ökar de engagemanget – eller minskar de trovärdigheten?", undrar Lisa Irenius.

Lisa Irenius

Lisa Irenius

Foto:

Kultur och Nöje2011-06-11 09:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har jag frågat mig den senaste veckan, efter att olika kulturtexter har fått en hel del olustiga sådana. Ni vet, de där kommentarerna som ligger under artiklarna här på hemsidan. Det utrymme där du som läsare kan dela med dig av dina tankar. Men är det verkligen du som skriver där? Det undrar jag, för tonen i vissa kommentarer är så väsensskild från andra läsarkontakter.

En del riktigt dryper av förakt och bitterhet. Där finns ingen vilja att förstå, ingen humor eller självdistans. Och där är allt, oroande ofta, invandringens fel. Och journalister är dumma i huvudet och föraktar vanligt folk. Hallå, vem är det som föraktar vem? Det frågar man sig när en skribent kan bli kallad ”inkompetent”, ”värdelös” eller ”kvalificerad skithög”. Även om kommentarerna granskas kontinuerligt är det svårt att övervaka det stora flödet, och det händer att sådana gemena påhopp ligger kvar alldeles för länge.

Därför har läsarkommentarer i många år varit en het diskussionsfråga. Vad tjänar de till? Ökar de engagemanget – eller minskar de trovärdigheten? Vem är det som skriver? Flera tidningar har börjat använda system med inloggningar, där det är svårare att vara anonym. UNT undersöker också den möjligheten. Utan anonymitetens skydd kanske det så kallade näthatet avtar. Förhoppningsvis. Men så länge man inte har fått bukt med det finns ibland anledning att avstå från kommentarfunktionen, till exempel i ämnen som man av erfarenhet vet genererar rasistiska inlägg.

För det tråkigaste vore om de värdefulla kommentarerna försvann. På kultursektionen på unt.se finns en hel del sådana, det är viktigt att framhålla. Där finns fint formulerade tack till skribenter. Där finns glada tillrop till personer som har blivit intervjuade: ”fortsätt kämpa!”. Där finns sorg – som efter skådespelaren Lasse Erikssons död, då många människor delade med sig av fina minnen. Och där finns fullt sansade diskussioner, liksom rimlig kritik och påpekanden om felaktigheter som vi på så vis får en chans att rätta till. I bästa fall får redaktionen en fingervisning om vilka ämnen som engagerar läsarna särskilt. Trots allt förblir artikeldiskussionerna ett av de viktigaste verktygen för återkoppling som medierna har. Det vore väldigt synd att förlora.

Den stora frågan är alltjämt: Hur får vi kommentarer som är så givande – och respektfulla – som möjligt? Mozilla Foundation, en organisation för öppenhet och innovation på webben, lanserade nyligen en tävling på temat. Priset är tydligen en resa till Berlin. Jag tycker det är väl snålt. Den som finner lösningen på frågan om hur vi ska få en god diskussion på nätet, fri från hat och förakt, borde få en resa till månen. Minst. Men utan läsarnas goda vilja är ingen sådan lösning möjlig.

Därför undrar jag: Vad tycker du är poängen med kommentarerna under artiklarna på nätet? Läser du dem? Skriver du själv inlägg? Eller tycker du att vi lika gärna kunde avvara kommentarfälten? Ta tillfället i akt – kommentera här nedan.

LÄS MER: Läs även Maria Ripenbergs text ”Därför får man inte skriva vad som helst”, om reglerna för kommentarer på UNT:s sajt Åsikt Uppsala.