Vackra miljöer men enerverande båtar

I det lilla kustsamhället Lugnvik bor Elias, en liten räddningsbåt som drömmer om att utföra hjältedåd. Han får sin chans när det mäktiga Kungaskeppet försvinner, sökande efter sin försvunna dotter Prinsessbåten. Elias blir en del av räddningsoperationen, tillsammans med den barska stridsbåten Kapten Krut och det nördiga forskningsfartyget Sinus.

Filmen om Elias bygger på ett barnprogram som visats i TV4 om morgnarna. Kanske är det därför som biobesökarna inte får lära känna Elias. Filmen bara tuffar på, som om vi klivit in i biografen efter en reklampaus. Den plågas också av samma tonläge som kommersiell barn-tv, med skränig dialog och tröttsamt uppskruvade rollfigurer.

Animationen är ofta fin, särskilt vattnets krusningar och de karga klipporna. Men norska Filmkameratene lyckas inte gjuta liv i sina karaktärer - Elias har samma blanka uppsyn när han gråter som när han gör djärva räddningsmanövrar.
Det mest förbluffande med filmen är dess svenska rollista - vad var det i manuset som fick namn som Sven Wollter (Kungabåten), Michael Nyqvist (en sagoberättande sjöbod) och Ewa Fröling (Kapten Krut) att tacka ja? Och det är en fullständig gåta varför Björn Skifs, Tommy Nilsson och Jan Åström väljer att låna ut sina röster till filmens allra mest enerverande karaktärer - tre hysteriskt gnäggande paparazzibåtar på jakt efter ett kungligt scoop.

Vackra miljöer men enerverande båtar

Det norska barnprogrammet om räddningsbåten Elias har blivit långfilm, med stjärnspäckad svensk rollista. Men trots kända röster och vackra miljöer blir filmen aldrig mer än ett sjösjukeframkallade tv-äventyr, tycker Karin Svensson.