Vackert värre

I Förvisningen väljer han att också lägga en andlig, för att inte säga religiös, innebörd i själva skeendet, när i filmens definitiva vändpunkt högläsning ur Höga visan korsklipps med ett högst odramatiskt men oförlåtligt övergrepp.

Nu hindrar inte denna bildmässiga skönhet att hans båda filmer rör sig bland grymhet och maktfullkomlighet i på olika sätt trasiga familjer. Större delen av Förvisningen utspelas i och kring ett gammalt hus, ensamt som en ö mitt ute i det böljande landskapet, skavt och medfaret till bedagad skönhet och med ett känsligt halvdunkel infallande genom skirt fönsterglas.
Hit kommer en familj, mamma (Maria Bonnevie), pappa (Konstantin Lavronenko som också gjorde pappan i Återkomsten), son, dotter, för att tillbringa någon vecka. Ganska snart står det klart att den utåt sett harmoniska kärnfamiljen inte alls är så välbalanserad. Också människorna är som öar för varandra, visar det sig, en analogi bland många som lyfter Förvisningen över det skitiga familjedrama som ligger i grunden.

Zvyagintsev och fotografen Mikhail Krichman berättar ingenting mer än det absolut nödvändiga, ibland knappt ens det, och ställer människornas torftiga relationer i stark kontrast till landskapet och det skymningsljus, nattmörker och morgonskimmer som omger huset. Ofta betraktar vi personer och skeenden genom fönster, bilrutor, speglingar. Det ger inte bara tillfälle till en mängd mycket vackra kompositioner, det är också som om Zvyagintsev ville säga att det är omöjligt att komma verkligt nära människorna.