Utmärkt Uggla blev kvällens kung

Magnus UgglaDarinLena PhilipssonNär Magnus Uggla, Lena Philipsson och Darin besökte Uppsala gick det mesta efter förväntningarna. En stor publik samlades för att se ett överlag bra arrangemang och Uggla blev kund ännu en kväll. Det är en publik i blandade åldrar som slutit upp för att se tre av Sveriges musikaliska tungviktare. En av anledningarna är förmodligen att man lockat dit många barnfamiljer genom att sälja barnbiljetter för bara tio kronor styck och att Darin i första hand lockar en ung publik. Darins framträdande handlar om förutsägbart publikfrieri, snygga dansnummer och bra sång. Trots en väl genomförd konsert så är det svårt att inte känna att en personlig touch som skulle kunna lyfta det hela saknas, vilket inte är så konstigt. En artist som nyss fyllt 18 och drillats i artistskolan Idol kan knappast förväntas komma med något eget. Förmågan att finna en unik stil blir förmodligen avgörande för hur långvarig han blir i branschen. När han nu gör en cover av Michael Jacksons Beat it får man mest en känsla av Småstjärnorna på TV4. Lena Philipsson har aldrig gått i någon artistskola och behöver det inte heller. Alla år som artist räcker bra. För är det någon som är en fullfjädrad artist så är det just hon, och det utan att det känns alltför mycket påklistrat. Det är när Philipsson efter en ganska seg inledning börjar rada upp hitlåtar som den större delen av publiken för första gången under kvällen verkligen vaknar till. Hitkavalkaden startar med Det gör ont och inkluderar både gamla alster som Dansa i neon och den nya Lena anthem. Hon är en storartad artist så länge hon nöjer sig med att framföra musik. När hon däremot mellan låtarna försöker vara rolig blir det mest uddlöst och pinsamt. Kvällens kung på scenen blir dock inte helt oväntat Magnus Uggla. För trots utvecklingen från att en gång i tiden varit en egensinnig och intressant artist till de senaste årens upprepande av samma koncept gång på gång så är han fortfarande en bra liveartist. Hela showen består av i stort sett enbart hitlåtar och till skillnad från Lena Philipsson så är han rolig när han försöker.Han beklagar att han inte kan spela alla sina hits för att det då skulle bli lika långt som en Ulf Lundell-konsert, fast med hits. Och när han uttrycker sin glädje för att det är människor där, annars skulle han känna sig som Lars Berghagen. Det är en Uggla i toppform, alltså rolig, kaxig och med musik som gör sig utmärkt live. Magnus Uggla blir en lysande avslutning på en överlag lyckad konsertkväll.