I det italienska samhällskritiska dramat Terraferma återvänder förtroligt Emanuele Crialese än en gång till de sicilianska öarna och dess invånares liv. som han tidigare gjort i filmerna Den nya världen (2006) och Respiro (2002). Det vackra fotot vittnar om att Crialese känner till det dramatiska landskapets alla skiftningar och nyanser.
Filmen berättar historien om en fiskarfamilj som tvingas ifrågasätta sina egna moraliska värderingar när de stöter på en överfull båt med afrikanska flyktingar.
Båten med människor som sträcker armarna i luften står i stark kontrast till en annan scen i filmen, också den med en båt överfull av människor. Alla har de armarna i luften, men av helt olika anledningar. Denna gång är det inte människor i desperation, utan festande turister.
Det aktuella ämnet stod också i fokus i Aki Kaurismäkis betydligt starkare Mannen från Le Havre (2011). Crialese tenderar dock att väva in för många sidospår.
Visst finns här en del starka scener, särskilt en där en grupp flyktingar desperat försöker ta sig ombord på en båt mitt i natten, men Terraferma är annars alldeles för anspråkslös. Filmen varken utmanar eller har ett starkt berättande och dess karaktärer är alltför naiva och platta för att det här ska bli en intressant historia.
Film
[Kaja2]
Terraferma
Royal
Regi: Emanuele Crialese. Manus: Emanuele Crialese &Vittorio Moroni.
Foto: Fabio Cianchetti. Musik: Franco Piersanti. I rollerna: Filippo Pucillo,
Donatella Finocchiaro, Beppe Fiorello, Mimmo Cuticchio m fl.