Det var varit en favorit och en skräll som tagit finalplatserna hittills. I sista rundan blev det ändring. Vältippade Anton Ewalds "Natural" och Alcazars "Blame it on the disco" höll för trycket och tog de två direktplatserna till finalen.
Det var nummer fyra av mellolördagar. 32 låtar senare. Ni framför tv:n har stadigt varit över tre miljoner, men trängseln har inte varit lika stor som i fjol och även rösterna har varit färre att räkna än på flera år.
Utifrån det känns uppgiften om att det inom en snar framtid ska bli ännu fler deltävlingar hyggligt huvudlös. Lek med tanken att cirkusen nu rullar vidare ytterligare tre-fyra veckor genom blötsnö och lösgodis innan det blir dags för andra och varför inte också en tredje chans för redan utslagna att få en omotiverad revansch.
Det har i år uppenbart varit svårt att hitta tonsäkra artister bara för nuvarande fyra tävlingar, vilket lördagen var ett tydligt exempel på. Christer Björkman, som bekräftar uppgifterna om tankat på nyordning, behöver fundera över på vilken sten det ska plockas fram nya artister som måste göra debut just i festivalsammanhang.
Visst är det kul – om de inte är för många. För ytterligare en handfull på nervösa ben och stämband och engagemanget kommer att fortsätta minska och landets mest sedda tv-program kan få problem på allvar.
Problem att övertyga på lördagen hade Janet Leon när körhjälpen i refrängerna försvann. Det samma gällde Josef Johansson mer moderna ballad som han inte kunde bära upp trots eskimåfantasi i scenutstyrseln. Också Ida Pihlgren melodiösa rock försvann direkt när samtliga namnkunniga tävlanden för en gångs skull höll sig kvar ända in till slutet.
Även Anton Ewald hade mer än en handfull sliriga toner i sin pojkdiskodänga. Slutrefrängen var rakt av sur men hans spegelförsedda jacka glittrade ikapp med regelbundna grepp i skrevet, så förhandsfavoriten höll för en direktplats i finalen. Men kanske får han något att fundera på idag när han ser reprisen av sin prestation.
Bidragen till Andra chansen kan ses som varandras motsatser. Ellinor Holmers mjuka ballad "En himmelsk sång" som gav ett blygsamt intryck , medan Ammotracks högoktaniga "Raise your hands" med halva motorcyklar och tonartshöjning satte tydligare fartränder. En ny chans här är extra roligt för låtskrivaren Jari Kujansuu från Uppsala.
Det var bara två bidrag där alla toner sattes helt rätt på lördagen, hos diskomaskinen Alcazar på rutin och i Linda Bengtzings "Ta mig". Det är inget vidare så länge det här fortfarande är en musiktävling.
I det fallet var det kanske Linda Bengtzings allra sista när det inte blev en plats bland de fyra första.
Trots att hon visade energi för att kunna delta i alla deltävlingar som Chister Björkman i framtid hittar på.