Utan hjärta och humor

Ta en genomsnittlig, hyfsad Saturday Night Live-sketch och kavla ut den så att den pågår i en hel timme och ytterligare 37 långa minuter. Försök sedan att fylla igen alla de transportsträckor och hålrum som uppstår med hjälp av poänglösa sexanspelningar, bajskorvs-komik och homofobiska skämt. Då har du fått Step Brothers, en smärre förolämpning mot pubertal-humorgenren.

Will Ferrell och John C Reilly spelar två medelålders män som vägrar att flytta ifrån sina föräldrar. Trots att styvbröderna närmar sig 40-strecket beter de sig som två dumdryga, sexfixerade och bortskämda fjortonåringar.
Detta är filmens huvudpoäng och den fungerar i några minuter. Efter det är det med stigande irritation som man ser de fullvuxna styvbrorsorna fisa, diskutera porrtidningar och dra grabbiga höhö-skämt om våldtäkt och håriga pungar.
Omogen humor kan mycket väl fungera. Jag har exempelvis fnissat mig igenom American Pie-filmerna, hittat flera höjdpunkter i Scary Movie-serien och bokstavligen legat dubbelvikt framför Beavis & Butthead. Men den här filmen orsakar mest frustration. Förmodligen beror det på att manuset saknar hjärta, och humor.

Will Ferrell är en utmärkt komiker och John C Reilly har sina stunder han också. Men inte ens denna samspelta duo lyckas hålla intresset uppe någon längre tid. Frågan är också vem som förväntas vilja se den här könsordsspäckade filmen? Tonårsgrabbarna lär knappast identifiera sig med två svettiga gubbar med bakåtkrypande hårfästen. Och vi som har lämnat tonåren bakom oss vill knappast se målbrottstidens drygaste sidor förmedlas av två fullvuxna komikerkarlar som borde veta bättre än att slösa sin talang på något så här poänglöst.

Utan hjärta och humor

Will Ferrell är en utmärkt komiker och John C Reilly har sina stunder han också. Men inte ens denna samspelta duo lyckas hålla intresset uppe någon längre tid, skriver Björn Lövenlid.