Urpremiär med Cullbergbaletten

Dans:
Dansens hus, Cullbergbaletten: Dödsbo av Linus Tunström, Som om av Johan Inger.

Urpremiären på Dansens hus av Dödsbo är ett nytt möte mellan Linus Tunström och Cullbergdansarna. Efter att ha utarbetat ett tema och diskuterat med scenografen Ulla Kassius samlade Tunström dansarna till en workshop under två höstveckor. De fick i uppdrag att komma med egna förslag och funderingar över ilska, vrede och våld inom en grupp.

Ulla Kassius har byggt upp ett sunkigt rum påvert möblerat med soffa, säng, fåtölj och golvlampa. En garderobsvägg ingår i spelet men syns tyvärr inte från salongens vänsterkant. En balkong med utsikt över ett blommande träd är ett viktigt centrum. Någon har uppenbarligen dött i rummet som befolkas av sju sörjande män och kvinnor strikt och elegant klädda i svarta kläder. Bisarra händelser sker på löpande band. En kvinna faller i hysteriska kramper. En annan skriker I am sorry medan hon vrider om en arm. I don't want to die hörs från en tredje. En dansare kryper under mattan. En annan gömmer sig bakom en gardin.
En tvättkorg analyseras på sitt innehåll. Döden har utmynnat i ett kaos av ilska, skräck och våldsamma angrepp på individer. De strikta kläderna har kastats av och spelet går vidare i underkläder och trasiga strumpor. Plats för ömhet finns när alla sju tillsammans klänger runt en soffa. Sexuella närmanden sker men blir just inte mer. Balkongen används flitigt. Gruppen springer ut och in. Men alltid lämnas någon ensam kvar ute eller inne. Vid flera tillfällen stannar alla upp på en rad vid rampen och till en tysk ölvisa trampar man käckt i marschtakt.

Mot slutet blir gruppen allt våldsammare och går bärsärkagång i lägenheten. Väggar faller och balkongens naturkuliss raseras. Möblerna välts och tvättkorgens kläder slängs i luften. Till slut bärs soffan
och sängen till rampen och alla sju sätter sig ner och pustar ut. En dansare utbrister att "vi behöver talas vid".
Det är fart och fläkt över verket som lämnar många frågetecken och tolkningar åt publiken. Men först som sist är det en intressant dansteater som åstadkommits av Linus Tunström och de skickliga Cullbergdansarna.

Urpremiär var det också för Johan Ingers fjärde koreografi för Cullbergbaletten med titeln Som om. Scenen domineras av en svart blank vägg, som under verkets 45 minuter hinner vrida sig ett halvt varv på
scenen. Dansen är koreograferad i ett stycke utan uppdelade scener. Ljuset är nedtonat. De 13 dansarna, hopträngda i en tät grupp, vandrar runt väggen med små, små steg. En och annan faller ur gruppen mitt för publiken men följer snart efter de andra. Gruppen löser upp sig och börjar vandra med större steg och springer slutligen runt väggen.
Musiken är specialkomponerad av Stefan Levin och ackompanjerar med ett dovt bakgrundsljud vad som sker på scenen. Här och var hörs instrumentala anslag. Den svarta väggen, som är ihålig och på ena sidan försedd med små klänghyllor ger rika tillfällen till variationer. Man kikar över väggen och iakttar roat de andra eller sitter uppflugen på väggens tak. Dansarna hänger och klättrar i hyllorna men lämnar inte väggen. Grundstämningen är ganska dyster. Man anar grupptrycket i den sammansvetsade gruppen.

Som om ansluter till Johan Ingers tidigare verk. En omvänd ordning på de båda baletterna i vårprogrammet Live vore nog effektfullare.