– Efter ett långt yrkesliv inom teatern så ville jag berätta lite om min arbetsplats i en pjäs,säger Mia Törnqvist, regissör för "Verklighetens folk" som hon också har skrivit.
– Med utvecklingen i världen och Trumps agerande med "alternativa sanningar" känns dess tema mer aktuellt än någonsin. Vem ska bestämma vilken verklighet som ska skildras? Är det konstnärens uppgift att skapa bilder som tjänar någon annans syfte?
"Verklighetens folk" är vad som brukar kallas metateater, teater om teatern. Pjäsen handlar om en teater som fått ett uppdrag från regeringen att sätta upp en pjäs om barnfattigdom. Till projektet är också organisationen Barnens rätt knuten. Eftersom manusutkastet även handlar om barnens familjer så tycker organisationen att fokus ligger fel. Att det borde handla om barnen, inte vilken klass eller grupp deras familjer kan tänkas tillhöra.
Vid UNT:s besök repeterar pjäsens ensemble en scen där dramaturgen Love, spelad av Emil Brulin, försöker övertala pjäsmanusförfattaren Åsa, gestaltad av Anna Carlson, att modifiera manuset, så att det blir mer politiskt korrekt. Scenen ser ut som det kan göra bakom en verklig teaterscen, med målade dekorstycken lutade mot väggen och diverse rekvisita. I fonden finns en spiraltrappa som visar sig leda upp till teaterchefens rum.
– Pjäsen beskriver samtiden skitbra och så här pratas det på en teater, säger Annika Hallin som spelar teaterchefen.
Hon spelar för första gången på Uppsala stadsteater, men är känd från både film och tv, samt många Stockholmsscener.
– Samtidigt är det fars, där allt är satt på sin spets, säger Malin Alm som gestaltar teaterproducent.
– Det handlar också om vad man kan göra på en teater när privata intressen lägger sig i, säger Anna Carlson.
På teatern pågår maktspel. Såväl teaterchefen som producenten, och dramatikern har varsin agenda. Pjäsen om barnfattigdom skrivs om intill oigenkännlighet och till slut tar rollfigurerna över det hela.
– De fiktiva rollerna blir det mest verkliga i hela föreställningen. De vill själva äga berättelsen om dem. Pjäsen är besläktad med Luigi Pirandellos absurda klassiker från 1921, "Sex roller söker en författare". säger Mia Törnqvist.
– Men här berättas om en teater som är pressad av omgivningens krav och sin ekonomiska situation. Ytterst handlar den om konstnärlig frihet för teatern.