Urartat fantasifoster

Ingenstans vårdar man sina paranoida konspirationsteorier med samma hängivenhet som i USA. Bloggar och diskussionsforum på nätet är fulla av amerikanska spekulationer kring påstådda, storpolitiska sammansvärjningar. Det är inte svårt att förstå varför.
Å ena sidan är det självständiga tänkandet och den enskilda individens uppfinningsrikedom hörnstenar i den amerikanska idétraditionen. Å andra sidan förfogar faktiskt USA:s elit -staten, finansen och militären - över så enorma maktmedel att de bokstavligen skulle kunna skicka hela vår planet tillbaka till år noll.

Misstroendet mot överheten lär knappast minska på grund av den här filmen, en kylslagen och hetsig thriller där vartenda steg den lilla medborgaren tar kartläggs minutiöst av en nervös och maktberusad statsapparat med terroistnoja. Jerry Shaw (Shia LaBeouf) är en oansenlig expedit på en kopieringsfirma och Rachel Holloman (Michelle Monhagan) är en strävsam singelmamma. Båda kastas in i en hysterisk katt- och råttalek där den amerikanska underrättelsetjänsten utmanas av en ännu potentare, hemlig organisation som bland annat fjärrstyr hela samhällets teknologi som om den vore ett tv-spel.
Mobiltelefoner avlyssnas, även när de är avstängda. Genom att analysera vibrationerna i en kaffekopp kan en ljudupptagning ske, även om rummet i övrigt saknar mikrofoner. Det finns ingen hejd på vad den hemliga överheten ser och hör. För den teknikintresserade paranoikern väntar en högtidsstund i biofåtöljen.

Efter hand förvandlas dock den fascinerande skildringen av ett samtida övervakningssamhälle till ett science fiction-artat fantasifoster som det blir allt svårare att tro på. De välklippta och skickligt ljudsatta actionscenerna håller visserligen pulsen uppe, men de för inte historien framåt.
Den sista tredjedelen är ett flängigt fyrverkeri av explosioner och jakter, innan filmens övergripande budskap återigen förs fram: vår strävan att upptäcka olika samhällshot kan lätt förvandlas till ett samhällshot i sig.
Även om det är en sanning som förtjänar att upprepas så har den uttryckts effektivare än här.

Urartat fantasifoster

De välklippta och skickligt ljudsatta actionscenerna håller visserligen pulsen uppe, men de för inte historien framåt, konstaterar Björn Lövenlid.