Uppsalas nya stationshus tar form

Han kommer gående genom byggarbetsplatsen i vit bygghjälm och en klart lysande gul reflexväst. Det är kylslaget, lerigt och regnigt. Arbetet går sakta men säkert framåt. I april nästa år är det tänkt att stationshuset ska öppna för resenärer och affärsidkare. Per Wåhlin har åkt upp från kontoret i Stockholm för att träffa byggledarna. Fortfarande är det svårt att föreställa sig hur allt kommer att se ut när arbetet är klart. Marken är full av hål och en stor cementbil står parkerad framför huvudentrén.

- Fast för oss är det inte så svårt. Vi som jobbat med det här ser ju framför oss hur allting kommer att bli och var allt ska vara när det är klart, säger Per Wåhlin.
Efter en kort rundvandring inne i det än så länge ofärdiga huset och en del poserande för fotografen slår vi oss ned inne i en barack. Jag ställer frågan om det innebär något särskilt, rent känslomässigt eller praktiskt att rita ett stationshus i den stad man vuxit upp i. Per Wåhlins svar kommer omedelbart och utan minsta tvekan.
- Det är förstås jättekul för en Uppsalakille som mig att få möjlighet att göra det här, men det innebär också ett större ansvar att det ska bli bra, säger han.

Arkitektur ger ofta uttryck för samhälls- och världsbild i olika kulturer. Centralstationen är på så sätt är ett slags tidsmarkör och formar bilden av Uppsala. Den kommer också att bli det första resenärerna möter när de kliver av tåget.

Vilken var er vision när ni påbörjade arbetet?- Det har hela tiden varit väldigt viktigt att göra det så enkelt som möjligt för resenärerna, det kanske låter lite tråkigt men man ska inte krångla till det för folk. Byggnaden ska rymma nio butiker och två restauranger, funktionen är så fundamental. Man måste börja med det och sedan klär man den i någon slags dräkt. Och kanske kan man säga att svarta hus och glashus är väldigt vanliga i dag men ljuset är det viktiga i det här huset.
Huset som i grunden är en fyrkantig låda får ett karakteristiskt utseende genom åtta glaslanterniner som sticker upp från taket. De ska ge insidan volym och ljus och markera bilden av huset.

- De markerar också riktning, hur det är tänkt att man ska röra sig genom byggnaden. Grundidén är att man ska röra sig diagonalt mot stan på ett enkelt sätt, säger Per Wåhlin.
När stationshuset öppnar i april ska butiker, restauranger och biljettservice trängas med de tusentals resenärer som varje dag passerar genom byggnaden. Per Wåhlin berättar om svårigheterna med att tillmötesgå alla intressenter.
- Hur huset ska se ut är på något sätt den enklaste biten. Men att få alla inblandade, staden, fastighetsägare, hyresgäster, de som ska sälja reklamplatser och de som ska förvalta byggnaden nöjda har varit den största utmaningen, säger han.

Är det viktigt för dig att utmana den befintliga arkitekturen i området?
- Ja, jag tycker det. Den vackra staden Uppsala har, vid sidan av Konserthuset och några andra märkesbyggnader, tämligen karaktärslösa byggnader och jag tycker att det är viktigt att man berör människor, att man skapar arkitektur som folk kan komma ihåg.

Resultatet då, är ni nöjda?
- Vi är nöjda, det måste jag säga. Framför allt vill man att folk ska tycka att det funkar men man vill också känna att det är behagfullt och att det är lokaler som man trivs i.

Uppsalas nya stationshus tar form

Uppsalas nya stationshus har sakta men säkert börjat avtäckas. En fasad av tjock svart plåt ramas in av lika svart räls och stora fönster. Ett slags stationslok där ljuset och funktionen är det viktiga. Arkitekt till bygget är Uppsalasonen Per Wåhlin.