– Det är mycket som ska stämma. Ljud och ljus ska synkroniseras och ett hundratal medverkande ska veta var de ska vara. Vi har också med tre hästar och en get, berättar Tove Landström, ordförande i Föreningen Uppsala krönikespel.
Föreställningen skildrar Uppsalas historia från legenden om kung Frej och drottning Disa fram till nutid med nedslag i den som kröningen av kung Erik XIV år 1561 och stadsbranden 1702.
Spelet har framförts varje år i slutet av augusti sedan 1986 på samma plats, planen framför Domkyrkans huvudingång. Originalföreställningen 1986 regisserade Katarina Ehnmark utifrån ett manus av Rune Stensson. Dräkthistorikern Viola Germain tog fram spelets alla tidsenliga kostymer och Anders Bragsjö samlade ihop musiken.
– Vi har ungefär 600 uppsydda kostymer i ett förråd som vi fått låna av församlingen. Inför vare spelperiod hjälps alla medverkande åt med att flytta kostymerna till ett kor i Domkyrkan. När vi spelar föreställningar drar vi ut kostymerna på klädhängare i kyrkans vapenhus. Det är också där de flesta kostymbytena sker, säger Annika Kilberg Olsson, kostymansvarig.
– De allra flesta är originalkostymer från 1986, men en del har slitits ut och är utbytt av det skälet. Före varje föreställning brukar sygruppen samlas och laga det som gått sönder i föreställningen kvällen före.
Själv har hon varit med i tjugo år, blev med direkt efter gymnasiet i en roll som gycklare. Men sedan Viola Germain gick bort är det alltså organisering av alla klädbyten som gäller för henne.
Linnea Bodotter, har nyligen avslutat teaterlinjen på Wiks folkhögskola och medverkar i år för allra första gången i rollen som en av tjugo gycklare.
– Fast vi i gycklargruppen har flera andra roller också, från grisar till Domkyrka (!), berättar hon.
Sammanlagt hundratalet deltagare gestaltar kända och okända personer ur Uppsalas historia. De agerar till ett ljudband, skådespelaren Bertil Lundén har läst in texten. Ett relativt nyskrivet stycke handlar om Carl von Linné. Det tillkom vid Linnéjubileet 2007.
– Vi jobbar hela tiden på att förfina spelet och göra det mer levande, säger Tove Landström.
I år hade föreningen satsat mycket energi på att vrida hela spelplatsen ett kvarts varv vid Domkyrkan, eftersom renoveringen av Domkyrkans torn skulle ha inletts. Nu är den renoveringen uppskjuten till nästa spelsäsong och de bävar aningen inför hur det ska gå.
Annars är det lite pirrigt inför årets nypremiär.
– I år har vi många nya med och det kan bli lite oroligt innan alla vet var de ska vara. Men jag vet ju att allt är jättekul när föreställningen väl är igång, säger Annika Kilberg Olsson.