Uppsalaregionen har fått hemläxa
KOMMENTAR. Det brukar bli klurigare när teori ska omvandlas till praktik. Och det ska ske redan år 2011, skriver Lisa Irenius.
Lisa Irenius
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I den modell man har valt behåller staten samtidigt sitt grepp om kulturpolitiken, genom att kulturrådet kontrollerar och följer upp regionernas planer. Också bra.
Men det brukar bli klurigare när teori ska omvandlas till praktik. Vilket är ganska snart: redan 2011 införs den nya modellen i fem län och den 1 januari 2015 ska den vara verklighet i hela landet, fastslog Chris Heister, som varnade för problem med två parallella system.
Det som händer är att landstingen får betydligt ökad makt. De för dialog med kulturrådet, bär det yttersta ansvaret för de regionala kulturplanerna och fördelar sedan medel till kulturverksamheterna i länet.
Kommunerna då? Jo de ska samarbeta med landstingen i fråga om att ta fram regionala kulturplaner.
Hur väl samarbetet fungerar mellan landsting och kommunerna i länet blir alltså en knäckfråga i sammanhanget. Chris Heister nämnde att Uppsalaregionen har en "hemläxa" att göra här och därför lär bli bland de sista att införa den nya modellen.
En stor fråga blir vilken roll Uppsala stad, i egenskap av ett kulturcentrum i länet, skaffar sig i sammanhanget. Heister talade om en möjlighet för starka kommuner att göra sin röst hörd i större utsträckning än i dag. Men det är ju ändå landstinget som håller i trådarna i den nya modellen. Hur lyckat är det? Ännu kvarstår att se hur Uppsalaregionen väljer att göra den där läxan, hur samarbetet ska se ut och vem som får inflytande om vad, när det verkligen gäller.