Uppsalapoet känner samhörighet med Linné

Torsten Pettersson läste Carl von Linnés Lapplandsresan och blev "alldeles tagen" av Linnés förmåga att skildra detaljer i naturen och människors liv, men också av hans livsåskådning.
För ungefär fyra år sedan började Torsten Pettersson skriva dikter med avstamp bland annat i Linnés Lapplandsresa.
- Jag skulle egentligen ha kommit ut med en annan diktsamling i år, men i oktober 2006 insåg jag att jag hade tillräckligt många Linnédikter för att samla dem till en bok. Och då var det ju lämpligt att den kom ut just i år, säger han.
Den diktsamling, som nu ligger färdig och väntar på sin utgivning - kanske senare i år eller nästa år? - är tredje delen i en triptyk där Varje dag (2002) och Mörkret. Det börjar. Glansen. Den varar. (2005) är de två första.
Jag ser en stjärna heter den nu publicerade diktsamlingen; så heter också en av dikterna, citerad här intill.

Torsten Pettersson har valt sonettens form för att knyta an till 1700-talets diktning, men skriver sina sonetter orimmade och med ett modernt språk, enstaka uttryck undantagna.
Jaget i dikterna är Carl von Linné själv, som tänker och talar filtrerad genom Torsten Petterssons litteraturvetenskapliga kunnande, känslomässiga livskunskap och långa erfarenhet som poet; det här är hans åttonde diktsamling.
- Jag tror inte att jag har mer nytta av att vara litteraturforskare, när jag skriver dikter, än att jag vet hur man ställer samman en diktsamling. Själva diktandet måste komma djupare inifrån, säger han, stryker sitt kraftfulla svarta skägg och lutar sig över restaurangbordet för att bläddra fram bokens titeldikt.
I den ser och hör Linné företeelser både i sin yttre och inre verklighet, och får en insikt om sig själv. Som därmed också poeten får. Om sig.
- Att skriva är att utforska sig själv som person och kulturindivid. Mitt liv började inte 1955, när jag föddes. Jag är ju en del av den här västerländska, nordiska kulturen och historien, som går långt tillbaka i tiden. Jag upplever mig som europé. Det betyder att Beethoven, Shakespeare och Linné är en del av mig. När jag har skrivit den här boken, har jag blivit mer medveten om det.

Torsten Pettersson säger att han och Linné på något plan är samtida.
- I vissa avseenden liknar hans liv mitt och många människors i dagens Europa.
Det handlar om, säger han, kluvna känslor av förtröstan och grubbel kring vetenskapligheten och Guds existens - där poeten Pettersson visserligen gått betydligt längre i kunskapsskepsis och mörkerupplevelse än Linné, men ändå känner stark samhörighet.
Då var det upplysningstid. Linné var betydligt mer måttfull än Voltaire och Rosseau, men var ändå en del av en begynnande modernitet:
- Han medverkade ju till den vetenskapliga utveckling, som bidrog till sekulariseringen och så småningom undergrävde den religiösa världsbild, som fortfarande var så självklar för honom.

Torsten Petterssons Linnédikter utgår ibland från sådant, som Linné tecknade ned under sina resor. Så till exempel dikten om gumman som trodde att hon hade grodor i magen; likaså dikten där Linné börjar tvivla på meningen med sina vandringar, när han försöker ta sig fram nedsjunken till halva sin ringa längd i sank myrmark. Andra dikter är helt och hållet fabulerade av poeten. Gemensamt för dem alla är de ofta dubbla bottnarna, bilder och formuleringar som för samman det sinnliga med det andliga, dået med nuet, det iakttagna med det anade och det reflekterade.
Torsten Pettersson kom till Uppsala från Åbo och Helsingfors i början av 1990-talet för att bli professor vid Uppsala universitet. Hans forskning gäller bland annat Eyvind Johnson och Joseph Conrad, men också finlandssvenska modernister.
Just nu intresserar han sig försekulariseringen som idé-och socialhistoriskt fenomen och litteraturens förhållande till den. Ett tvärvetenskapligt seminarium vid Uppsala universitet med internationella gäster om detta 14-15 maj upptar hans tid i skrivande stund.

Lyrik skriver han, säger han, aldrig på jobbet. Men gärna på natten, när han egentligen borde sova. Idéerna har en tendens att göra sig synliga strax framåt midnatt...
- Jag har kanske redan lagt mig. Då tänker jag "Å nej, måste jag stiga upp igen!", och så går jag upp och skriver till halv tre.
Att både ha ett lönearbete och vara produktiv författare ser han som en bra kombination.
- Jag behöver aldrig pressa fram nya texter, som rent yrkesmässiga författare måste. Jag har ett meningsfullt liv ändå, säger han.
Vilket inte hindrar att det med viss regelbundenhet kommer en diktsamling ur Torsten Petterssons hand.
Sju av dikterna i den aktuella samlingen har tonsatts av Anders Nilsson på beställning av Uppsala Kammarorkester. Verket, Jordens drömmar gröna, speglar en dag i Carl von Linnés liv. Det uruppfördes i Universitetsaulan i Uppsala i torsdags.